berrypappanochjag.blogg.se

Fick typ panik ett litet tag då jag kom på att tänk om jag skrämmer henne, hon kanske tror att jag stalkar men jag tror det vart bra haha. Hyfsat förvånad men hon kom ihåg oss, inte bara som hon sa då hon tom kom ihåg Lillans namn. Så kul, jag älskar att göra folk glada!

Fortsatte sen vårt lilla kärlekståg till lillasyster som ligger inlagd med jobbigt endometriosskov:( Lite bebisgos gjorde förhoppningsvis susen<3

Jag avslutar den här bloggen med detta inlägg. Känner att möter idag vart pricken över i't.

Nu ska byta en bajsblöja, ciao å på återseende:)

Borde ge en skön träningsvärk imorgon och tisdag som sen ska trampas bort på tisdagkvällens walkingpass. Är så glad över att få arbeta med detta, jag älskar att få människor att må bättre, det är en gåva!

Skönt att vara igång även om jag fick modifiera nära på varje övning för att anpassa den till min postgravida kropp. Tyvärr insåg jag att nedre magmusklerna inte är intakta utan fortfarande i diastas vilket känns riktigt ruttet men men det är bara att vänta ut läkningen och hålla igång med rätt övningar. Nästa vecka kör jag igång mammaträning i området där jag bor, ska bli superkul, mammorna verkar supertaggade!!

Så, nu står jag här, på centralen, med iobbväskan avlämnad och vattenflaskan i handen. 

Funderar tom på om jag ska gå tillbaka till den gamla träningsbloggen eller om den här ska leva vidare, vet inte än och det är ingen brådska med att bestämma sig. Den här helgen tillbringar vi i ett hus på Tylösand, klarblå himmel och snigeltempo istf träningskonvent som var den ursprungliga iden:)

”Så sitter vi i bilen igen, på väg till Huddinge Sjukhus och förlossningen. Är inte bara nervös längre utan riktigt jävla livrädd. Kan ha gråtit en skvätt redan, passade på i duschen i pappans famn:)
Har sovit över förväntan och bortsett från nästäppan så är jag i bra fysisk form. Har fastat sen midnatt men är antagligen för nervig för mat i vilket fall.
Efter inskrivningen igår fick vi åka hem, lr ja vi fick det men vi åkte till min pappa och mitt soffhörn, hörnet där jag laddar. Slocknade och vid 20 rullade vi hemåt för däck i nästa soffhörn:) Helt otroligt men det var inga problem att somna om i sängen sen. Skulle tro att jag var helt mentalt slut efter heldag på BB, det å kanske även det faktum att jag typ tryckte en hel smörgåstårta näst intill själv, mums!
Dags att gå in i mig själv nu så på återhörande<3”
Publicerat på berrypappanochjag.blogg.se 2014-04-15 09:45:36 i Allmänt, gravid, kärlek,

Så klockan 10 kom vi till K 88 och barnmorska K. Tålamod är inte min starka sida och dessa timmar av väntan, hela fyra stycken var en riktig plåga! Att få se par 2 & 3 rullas iväg och själv tvingas ligga kvar var minst sagt nervigt. Tuffa soon-to-be-mamman var helt plötsligt inte så tuff längre. Jag drog igång en bettingrunda där hela släkten engagerades i vikt, längd och kön. Av åtta deltagare trodde sju på kille och en på tjej.
Barnmorska A på Animagruppen har kommit att bli lite av en favorit trots att jag inte ens träffat henne irl. Vissa människor tycker man bara om på studs och A har varit en sådan. Lite osentimental, precis som jag, en som kunnat läxa upp mig på telefon när jag ringt in med oro i bröstet. Ja, hon har haft rätt, jag har haft mig själv att skylla och ja, jag är envis och gör inte som hon säger;) Hur som helst, denna fantastiska kvinna kom förbi och sa hej, inte för att hon hörde till teamet som skulle ta hand om oss utan för att hon hade möjligheten och visste att det mest troligt betydde mycket för mig, underbart!
Med infarter satta å embla på ryggen rullades jag 13.50 ner för operation. Oh lord, vad jag skakade i kroppen, jag har aldrig upplevt något liknande. Väl nere mötte K, M, N, R mfl upp oss. En superhärlig barnmorska som jag tyvärr tappat namnet på var även med för att ta tillvara på navelsträngen och stamcellerna (tror jag) i den. Ytterligare en sån människa som man bara tycker om, som sprider glädje och engagemang. Hon fick mig att känna mig tryggare och lättare bara genom att vara där. Vi fick hälsa på alla i teamet å det var ett gäng må jag säga, alla har jag inte lyckats memorera namnet på, vi får skylla på nerverna
Pappan fick sätta sig på en stol vid mitt huvud och vår playlist ”När lilla Ray kom till världen” sattes igång och det var dags. Jag fick sätta mig på operationsbordets långsida med fötterna på en pall, krummandes med ryggen för att N skulle kunna sätta epidural. Jag vet fortfarande inte vad M egentliga titel är men för mig betydde hon allt där och då. Att ha egenskapen att kunna stötta en helt främmande människa i en så intim situation så självklart, är mig för mig helt ofattbart. Det kändes som att M enda uppgift var att krama mig och hjälpa mig igenom den stunden som jag fasat för i månader. Jag har varit rent sagt livrädd för epiduralen och skakade okontrollerbart i kroppen, tänk om någon kunde berättat att M skulle vara där och det var N som skulle sätta den och att han skulle göra det helt smärtfritt! Snacka om att oroa sig i onödan. Jag lades på sidan och skynket åkte upp, dags för R att påbörja arbetet med att få ut Berry.
Jag upplevde det aldrig som otäckt då ni väl var igång. Ett ordentligt blodtrycksfall och illamående men det fixade N samtidigt som han dribblade bort både mig och Pappan med musik- och barnprat. Pappan såg hur min kropp slängde och for på andra sidan skynket men jag hade fullt upp med att digga. Kl 14.23 hörde vi sen Berry ta ton, jisses i min lilla låda vad det skreks på andra sidan skynket. En bestämd liten sak var det visst någon som sa. K visste att de flesta tippat kille inklusive hon själv då hon kom runt med vårt knallröda skrikiga lilla knyte. K; ”- Är ni redo?” med sin härliga brytning. Vi; ”-JA!” med tårarna rinnandes. K; ”-Det blev en flicka”, sa hon, skrattade och la det lilla pyret på mitt bröst samtidigt som Brucan poppade Waitin on a Sunny Day. Så, det vart ingen liten Ray som majoriteten av släkten trott, det vart en Liten;), inte så långt ifrån namnet på playlisten ändå; När lilla Ray kom till världen!

R- tack för att du har gjorde ett helt fantastiskt fint jobb, mitt snitt syns knappt!
N- tack för att du dels var grym på att sätta epidural men också för att du var en härlig prick!
Glada navelsträngsbarnmorskan- haha jag ber om ursäkt för namndroppet men jag kan lova att du gjorde min och Pappans
dag ännu lite bättre!
M- jag kan inte tacka dig nog för ditt stöd, du är grym!
K- vi kommer att vara dig evigt tacksamma för alla tips och trix men inte minst för att du förevigade när Lillan kom OCH för att du är en så engagerad och fin barnmorska!

Vi stannade i tre dagar på BB K 77. Den service och det bemötande vi fick på avdelningen var helt outstanding. S vår underbara sjuksköterska förtjänar en egen stjärna i entrén för det jobb hon gjorde. Ständigt på tårna, hjälpsam och glad!

En egen stjärna vill jag även ge L, vår kurator på specialistmödravården. Från första mötet fick jag ett stort förtroende och samtalsämnena har varit många. Från rädsla för att separeras från mitt barn vid förlossningen till en ännu större rädsla för att jag kanske inte skulle tycka om mitt barn då det kom. L, du hade rätt, jag är så vansinnigt kär i det där lilla livet att jag nästan får kramp i hjärtat<3

Så, sammanfattningsvis; jag och Pappan fick frågan om hur vi ville bedöma vår upplevelse på Huddinge i jämförelse med vad vi hade haft för förväntan innan. På en skala från 1-10 är det helt omöjligt att ge er något annat än en 10:a. Ni alla, som individer men också som team gjorde vår förlossning till den bästa vi hade kunnat önska oss.

Stort tack till er från oss!

Pappan gick tillbaka förra torsdagen och jag började med två heldagar följt av helg och därefter en hemmamåndag. Kom tillbaka till kontoret i tisdags och körde två heldagar där och sen hemma med lillan igen! Fantastiskt att få drilla hjärnan på jobbet och hänga med alla fina kollegor och ännu mer fantastiskt att få komma hem till vårt underverk på kvällen. 

Så, vi överlevde första veckan, vi har insett några saker vi behöver justera men mår så bra:) Att få tre dagar tillsammans är ren jäkla lyx och jag älskar det❤️

Lilla familjen är på kryssning, jag dyngade på när jag bokade och körde lyxhytt å skumpa, hur kan man inte vilja fira detta på riktigt:) Jag är verkligen så tacksam över allt fint som finns i mitt liv, ligger i sängen å ögonen tåras när jag tittar på dessa två, tack❤️

I lördags hade vi pappans släkt här, vi grillade, fikade å hade de gött. Jag åt torsk, med en liten klick smör, mums typ.. La upp hemlagade bullar, daimtårta å en jäkla massa kakor och rörde dem inte mer än i uppläggningssyfte! Sjukt stolt över att karaktären ändå tycks finnas där inne trots att den legat i ide i ca 7 månader:) Kan ha tänkt en å annan ondskefull tanke om både bullfat å folket som njöt av det men, still I did it!!

Invägning idag (en dag tidigt då vi åker till pappans hemstad imorgon och vågen INTE ska med) och resultatet gör det så värt det..

- 3,9 kg och 14,5 cm ytterligare tapp på omkretsinmätningen. Bam bara, haha så jäkla nöjd. En vecka kvar av tuffa tag sen ska det plockas ner på en nivå som är hållbar när pappan och jag även ska få in jobbet i vårt nya liv:)

Tjohoooo👊

Måstet i mitt liv är lillan, bordena (märklig böjning sorry) var många; plantera blommor, deklarera, måla om en byrå, lägga ut sjuttioelva annonser på blocket osv. Jag målade iofs byrån men det var efter 18, innan dess var jag på förmiddagspromenad med voffen å lillan och i övrigt gjorde jag ingenting. Jag läste inte, bloggade inte och kollade inte en gång på telefonen, jag bara satt! Jag i soffan med hunden på högra sidan och lillan sovandes på mitt bröst, så satt vi i timmar med korta avbrott för mat, otroligt! Myror-i-brallan-fröken satt å bara mös en hel jäkla dag, heja mig å lillan:)

Tror dessert att jag bör betrakta det där otyget till deklaration som ett måste idag. Något säger mig att Skatteverket inte kommer säga heja mig annars;)

Lillan- mitt enda måste (ja, å så deklarationen idag då) ❤️

Rätt omöjligt att försöka få ihop att den lilla krabat som ligger på min arm å snusar för dryga två veckor sen låg i min mage!!

Vi matas hela tiden med att kvinnor kan, glöm inte att pappor också kan om vi låter dem;)

Så kom lillan, landade på mitt bröst och världen näst intill stannade i en kombination av Kärleksvåg och paralyserande skräck vid insikten att den här lilla lilla krabaten from nu är helt beroende av oss! Så vansinnigt liten och skör som inget annat jag någonsin haft i min famn. Dagarna efter på BB kan jag säga att jag inte sov många minuter, inte för att hon skrek utan för att jag låg och bara tittade. Att få ligga och titta på lillan och mannen i mitt liv fick tårarna att rinna över av lycka och stolthet, många gånger om. 

Jag älskar henne helt vansinnigt mycket och om jag trodde att jag älskade pappan så mycket det bara gick innan lilla kom så hade jag fel! Den kärleken har växt ännu mer, jag får fjärilar i magen när jag tittar på denna underbara man. Å jag som oroade mig, gjorde det i onödan för hjärtat är bra magiskt, vem hade trott att där fanns plats för mer än dubbelt så mycket kärlek ❤️

När magen sedan "försvann" och jag fick någon variant av försenad vätskeansamling, skorna jag åkte in i inte längre gick på då syntes det helt plötsligt desto mer.. Så, föregående tisdag vägde och mätte jag in mig själv som vilken PT-klient som helst, hade lite ångest över måtten och la sen strategi. En dag/vecka tillåts socker i form av fika, glass eller godis de andra får vara "rena". Mätte och vägde in idag, resultat - 5,0 kg och - 19 cm i omkrets! Nu har jag exakt 5 kg kvar till startvikt, lite trist att jag inte har ursprungsmåtten men så viktigt är det inte att jag tänker leta.. 

Skruvar upp lite med start idag och går på en ännu renare kost i två veckor, efter 9 månader high chaparall kost kan nog kroppen må bra av lite ordning och reda:)

Nästan så att jag redan nu längtar till nästa tisdag och väg och mät..

Det har varit ett antal oroliga följare som hört av sig då det vart väldigt tyst. Det är inte konstigare än att jag har haft fullt upp med min nya roll, att lära känna vår lilla tjej och att hitta någon form av rutiner. En eloge till er som bloggar från BB, jag fattat då inte hur ni gör't!' Jag har varit helt bortkopplad å det har varit så skönt:) 

Så, vi mår helt fantastiskt alla tre! I skrivande stund sitter vi å njuter av sol å ledighet medan lillan sover i vagnen. Behöver jag skriva att jag är lycklig som aldrig förr❤️

Har sovit över förväntan och bortsett från nästäppan så är jag i bra fysisk form. Har fastat sen midnatt men är antagligen för nervig för mat i vilket fall.

Efter inskrivningen igår fick vi åka hem, lr ja vi fick det men vi åkte till min pappa och mitt soffhörn, hörnet där jag laddar. Slocknade och vid 20 rullade vi hemåt för däck i nästa soffhörn:) Helt otroligt men det var inga problem att somna om i sängen sen. Skulle tro att jag var helt mentalt slut efter heldag på BB, det å kanske även det faktum att jag typ tryckte en hel smörgåstårta näst intill själv, mums! 

Dags att gå in i mig själv nu så på återhörande<3

En timme till med min tidning så ska jag sen fara och PT'a lr ja faktum är att min klient idag önskade en långpromenad i Hagaparken, så det blir det!!

Tycker själv att jag har hållt ihop rätt bra under graviditeten, om nu inte pappan ljuger sjukt bra (överlevnadsstrategi månne??) så håller han med! Men, i måndags första dagen på den omtalade och då tydligen enligt andra, underbara ledigheten förvandlades undertecknad till ett monster! På riktigt, så var jag faktiskt hemsk, en som sån som man vill dra något gammalt och illaluktande över, det var jag.. Gick upp och skjutsade pappan till jobbet, köpte kaffe på donken och åkte hem. Efter ca 30 minuter hade jag ledsnat på att inte göra något så satte jag mig vid datorn och jobbade, efter tre timmars jobb flängde jag till Väsby och fixade nyinköpta bilen och passade på att luncha med syrran. Vid 14 var jag sjukt uttråkad och kände mig bara allmänt meningslös å oduglig, inte fick jag något peppande mess från pappan heller. Jag menar, trots att jag sagt att jag saknade batteri och skulle luncha så borde han väl kunna läsa tankar och känna av att jag köpt en laddare OCH att lunchen var slut, eller? Nej, kanske inte riktigt så men i måndags var jag sjukt gravid och riktigt jävlig så just då tyckte jag typ så, kanske;) När man själv vill avliva sig på ett brutalt å smärtsamt sätt för att slippa uppleva spektaklet då är det illa.. Undertecknad höll inte ihop i måndags och gick och la sig med en önskan om att vakna upp aningens trevligare. Thank you lord, det gjorde jag, dock precis lika dålig på att ta det lugnt.

Jag å pappan hade en riktig jäkla myskväll igår, ingen film- å godiskväll utan en riktig! För mig iaf:) Jag har en känsla av att vi är rätt duktiga, lr nä, jag tror faktiskt vi är grymma på det. Vi kom hem vid 18 igår och myste då upp oss i sängen, vi lämnade inte den annat än för dusch, toalettbesök och vid 21 då pappan insisterade på middag. Vi var alltså bara nära och jag måste nog säga att det inte finns något på denna jord som får mig så lycklig som näratiden! 

Läste och oroade mig mycket i början av graviditeten, "jag äcklas av min man" , "det kryper i kroppen av obehag när han vill komma nära" osv osv historierna är många och det tycks vara rätt vanligt att helt tappa suger efter sin karl under delar av/hela graviditeten. Utan att gå in på otäcka detaljer kan jag bara återigen konstatera att jag har världens bästa graviditet, jag tror att pappan är beredd att instämma;)

Utvilad, glad och redo för näst sista dagen på jobbet sitter jag nu på bussen till slussen. Banne mig om jag inte ska ta och unna mig en BodyBalanceklass på lunchen, lite torsdagslyx, cause I'm worth it:)