Jag börjar ruttna och det ordentligt! Har precis kommit tillbaka från köket på jobbet och ytterligare en "tillrättavisning" eller nä, jag tar bort "" för en tillrättavisning var precis vad det var! Om du är känslig för svordomar och spyende av galla, kom tillbaka imorgon..
Jag och Pappan har valt en inte så vanlig lösning för oss och vår lilla kärleksberry när hen kommer till jorden. Vi ska vara hemma en månad tillsammans och därefter kommer vi båda att gå tillbaka på 50%. Vi kommer således att splitta föräldraledigheten från start, en lösning där jag är på kontoret 2 dagar i veckan å pappan detsamma. Nu kan man ju tycka att med alla debatter om jämställdhet, fighter om lika lön för att bara ta ett exempel borde ju detta inte vara något som är så banbrytande men så är inte fallet kan jag lova. Det är ganska uppenbart vid första anblick att jag är ganska gravid, frågan kommer då ca 10 ggr/dag vem som ska ersätta mig när jag går hem, vilket är helt fine. Det är så de flesta gör så jag förstår frågan men, när jag förklarar att vi inte kommer att göra det på det "vanliga" sättet möts jag inte direkt av; "vad härligt för Berry och er att ni delar från start" eller något annat positivt, utan av kvinnliga blickar som ser ut att undra över om jag är riktigt riktig alternativt hatar mitt barn eller män som ser helt vansinnigt förvirrade ut. Hahaha jag kan riktigt se hur de slår dubbelknut för att klura ut hur sjutton detta ska lösa sig. Det blir vansinnigt tydligt hur trångsynta människor faktiskt kan vara, skrämmande!
En enda människa har från start high fiveat oss och tack H, tagit en av fighterna i köket. En av mina manliga kollegor, pappa till tre barn hamnade mitt i skottgluggen då han gick in och försvarade mig i en av otaliga diskussioner som utspelat sig i köket på jobbet. Han har en 5-månaders hemma där han och hans fru från start delat på arbetsbelastningen och mixat ersättning med amning för att undvika att barnet sitter fast på mamman och minimerar möjligheten för henne att kunna komma iväg och tex träna eller faktiskt som han uttryckte det bara andas lite luft som inte luktar bäbiskräk. Han bestämda uppfattning var att hans familj mådde bäst av att han likväl som sin fru kunde ta hand om samtliga barn, oavsett om han hade bröst eller ej! Den enda personen och hans stöd gav mig nog den lilla uppmuntran jag behövde fär att fortsätta trampa på min lilla kriminella, oops förlåt otraditionella stig;)
För er som undrar så hatar jag inte barn, jag snarare älskar barn och jag längtar minst lika mycket som någon annan mamma efter att vår lilla guldklimp ska komma till oss. Men jag vet också att pappan längtar precis lika mycket som jag och garanterat är minst lika bra på att ge Berry villkorslös kärlek, byta blöjor och ge hen mat. Det mest fantastiska är att pappan inte kommer behöva, som en annan manlig kollega uttryckte sig, stå på avbytarbänken tills dess att det är dags för mig att släppa in honom på spelplan. Jag vill ha pappan med mig i min laguppställning från start!
Jag gissar att jag kommer att få ta en och annan smäll till pga detta inlägg men det känns rätt i magen och jag har laddat med kolhydrater och choklad, så bring it on;)
Avslutningsvis så vill jag bara förtydliga att det jag eftersträvar, INTE är att alla SKA göra på "vårt sätt".. Jag säger bara att man kanske ska vara lite mer open minded och inte bara ha en synvinkel om 45 grader som enbart täcker in den egna vyn. Det kan ju vara som så att det finns andra sätt som fungerar alldeles utmärkt och som passar vissa familjen som handen i handsken, men det är just det där med andra sätt jag vill åt. Jag är faktiskt inte kriminell, bara lite otraditionell!
