Vaken för tredje natten i rad, lr är det fjärde? Vet att jag sovit mer än tre timmar en natt av sju och det börjar bli rätt ledsamt. Aktiviteterna att sysselsätta sig med är lite begränsade, skulle vilja gå ut och spraymåla den rottingsäng jag å pappan fyndade på second hand igår. Risken att bli borttransporterad i fängsel alt tvångströja är dock allt för höga så jag passar.. Har läst alla media, gjort allt som är "tyst", funderar på att leta igenom godisgömmorna istället. Godis ska va bra för sömnen har jag hört, ish:)
Före städerskan..
Jag är först, liksom för det mesta men idag är jag först som i supermegaförst.. Städerskan kom 30 minuter efter mig, gissar att kollegorna som kommer när man ska, dvs om 1,5 timme kommer hitta en bra sömnig tjej framför datorn😴

Lurvlös = sömnlös
Lämnade lurven hos dagmamman igår, sista veckan och en extra lång sådan.. Sen månad fem har jag haft svårt att sova utan voffen bredvid. Jag lyckas glömma det över helgen och blir lika förvånad varje natt mot onsdag när jag inte kan sova:( Vi lämnade henne redan igår måndag så att hon skulle slippa timmarna ensam då vi var på fotboll, känns ovärt nu, en vaken natt senare.. Saknar vår lurv!
Pollen, sjuk eller bara gravid
inte en aning och det känns rätt oviktigt egentligen. Inte ett dugg kaxig idag, lämnade kontoret lite tidigare och kravlade mig ner till Ica för lite tyck-synd-om-shopping. Tänkte något i stil med godis och en Cola light, det bidde jordgubbar å en kiwidryck. Så nu sitter jag lite halvnöjd längst fram i bussen på handikapplatsen och mumsar, man får vara glad för de små guldkornen i livet!

BerryMama = den felande länken!
Berry har ändrat sina sovvanor, halleluja! Det har inte jag, bummer.. Så, kontentan är nu att jag är helt solokvist, klockan är strax 02 och jag har redan varit vaken i två timmar. Lilla lurven staplade efter då jag gick ut ur sovrummet, letade efter mig i mörkret och la sig sen som en sill jämte mig i soffan, nu snarkar hon gott. Jag är klarvaken, suck! Funderar på om det kommer att hjälpa att äta något, to be continued..
What went wrong mother nature??
Det kan omöjligt finnas ett klokt resonemang bakom spektaklet att inte kunna sova innan man ska få barn, INNAN, ja just så. Jag köper inte att det skulle vara något i stil med att jag nu ska vänja mig vid lite sömn inför det att bebisen kommer. Det här är klart å tydligt ett misstag, mother nature har failat och jag lider! Inte tusan skulle man få för sig att inför ett marathon svälta sig och vägra sömn, nä du laddar med bra kost och massor av sömn. Marathon tänker du, hrmpff självvalt, ja visserligen men byt ut det mot istidsvandring eller liknande å jag har fortfarande svårt att se att våra förfäder slutade äta och sova. Jag vet inte vilken vecka i ordningen jag är inne på med kass aptit och sömnlösa nätter men det börjar bli ett par. Skicka på lite hormoner också så har du en tickande bomb... Jepp, jag är en tickande bomb! Kom på mig själv med att fundera över förlossningsmöjligheterna innanför murarna, oddsen för att jag inte brinner av inom 32 dgr talar inte till min fördel.. Ser en klar fördel med att bo i Sverige här, kommer antagligen få bättre vård som intern än ickesådan. Inte ett dugg bitter, inte alls.
Nämnde jag att min ögon vägrade titta på mig imorse? Jag fick nämligen inte upp dem å då är det vansinnigt svårt att se sig själv i spegeln. Jag frånskriver mig härmed allt ansvar för både utseende och handling och tillskriver det mother nature som uppenbarligen var bakfull när hon satte metodiken för just sista månaden av graviditeten.
Inte ens alla världens Snickers kan rädda mig.. eller er..
Helvetesnatten är till sist till ända! Trots stödstrumpor, högläge och benkudde har natten bjudit upp till dans närmare 20 gånger. Sa så sent igår till chefen att jag lärt mig hantera krampanfallen, screw me for saying that, det har jag inte alls! Jag har farit upp ur sängen i vad som känns som var 20:e minut. Pappan har masserat och servat, världsbäst, men vad hjälper det när kroppen är i klass med ett slitet reservdelslager?!
Berry kastade in sömnförsöken vid 03.00 och gav sig istället på att försöka ta sig ut genom höger sida och revben. Ungen är inte lite stark kan jag lova, går fortfarande lite halvbugad och sväljer kräk som lillen kickar upp i halsen på mamma nu och då, thanks Berry..
Man kan ju kanske tycka att det räcker för en natt men nej nej..
Sen kommer vi till den hårige lille djävul vi gick med oss hem från dagis igår! Vem f-n bytte ut vår snälla lilla lurv mot detta odjur?! Ser likadan ut men det måste vara förklädnad, det är en ulv i fårakläder, lovar. Non-stop har hon ömsom ylat, gnällt och smaskat sig genom natten.. Vid 01 brast det och hon åkte ut i soffan, 10 minuter senare gick jag på damernas och ulven passade givetvis på att smita in för att fortsätta sin räd. Ulven ligger jäkligt illa till hos samtliga familjemedlemmar!
Har, utan ögon, för dem hittar jag inte trots lager av antipuffkräm, lyckats ta mig fram till jobbet utan några större missöden. Nu blir det en stor fulkaffe (läs käftsmäll) direkt från kökets oljemaskin. Snickers har ni inget för att ge mig idag, det kommer inte skrämma bort det ondskefulla ändå..
Den introverta fasen..
Kände inte riktigt igen mig i den beskrivning som appen gav mig för två veckor sedan, men nu känns det å andra sidan verkligen igen.. Sömnen har det varit lite si och så med en längre period men tankarna kring både förlossning och att Berry snart är här blir allt intensivare! Jag har återigen ett extremt behov av sömn å vila men det som är tydligast är ändå hur extremt stort behovet av att få vara hemma har blivit. Jag planerar saker i största välmening men väl där är det lite som att bestiga mount Everest;) För första gången i mitt liv njuter jag av att bara vara hemma, en hel helg utan planer är lite av ett hallelujamoment🙏 Frågan är bara vad jag nu ska ta skydd bakom när OS är slut..
PS. Bloggandet får ta lite stryk av tröttheten, har laddat en vecka för ett inlägg som jag vet att jag kommer få ta mycket kommentarer på. Tydligen inte laddat tillräckligt men det kommer:) DS.


Jag är för trött för det här..
Hänt innan 08.00
- tackat för bussen (lät iofs inte helt galet men nu var det skjutsen jag skulle tacka för
- tjoat i glädjerop inför högchefen om att det idag bjuds på tisdagsfrukost tills hon upplyste mig om att hon faktiskt tänkte ta helg imorgon fredag och inte backa ett par dagar, hmmmm
- glömt trosorna
Jag behöver sova, tur att det är torsdag å inte tisdag:)
PS. Hur mycket trevligare är det inte att säga pusshållsplats istf busshållplats?! DS.
Pappas soffa
Att ha fått min pappa som pappa är lite som att ha dragit miljonvinsten. Det är till pappa jag genom hela livet åkt för att pausa livet och bara få vara, både när livet känns ruttet och när det är alldeles förträffligt! Min frizon är hörnet i pappas soffa. Det liksom ropar på mig när jag kliver in "hemma", "hallå jag är här, kom å mys lite här vetja?!".. Jag kan inte motstå hörnet å jag kan inte heller hålla mig vaken i hörnet! Jag hinner fasen inte tänka tanken att sätta mig ner innan de blå slagit igen, tack å godnatt oavsett tidpunkt på dygnet! Det här är inte ett problem på något vis, möjligtvis för den uttråkade omgivningen men inte för mig. Jag åker ju hit för att andas trygg och lugn luft å det är precis vad jag får<3
Det här med att bli mamma är något som kommer närmare och närmare, blir det ett snitt så är det ca 65 dagar kvar! Det är helt omöjligt att sätta sig in i hur det kommer bli, hur våran lilla Berry kommer vara som person men mest hur jag trött jag mest troligt kommer att vara. Jag förstår givetvis att det är ett hårt slit med alldeles för lite sömn men jag tycker ändå att vännerna med barn ser fräscha ut så så farligt kan det ju inte vara, eller?! Min älskade pappa (pappa till 5 barn) plockade ner mig på jorden i förrgår, han gjorde det genom att prata med mig på mitt språk.. "Jag vill bara att du ska förstå exakt hur trött du kommer vara dotra min, du kommer vara så trött att det känns som att du konstant är i pappas soffa!". Ord å inga visor alltså, crap, han känner sin dotter, nu förstår jag precis hur obeskrivligt trött jag kommer att vara. Har på egen hand listat ut att detta kommer att vara 1000 * värre, jag kommer att uppleva tröttheten och utmattning som pappas soffa levererar men jag kommer bara få sukta efter det... Imorgon är det jag som åker till pappa å njuter av mitt hörn:)
Orolig:(
Det är stiltje i magen och mamman kan inte sluta tänka:( Från att det är turbulent på illamåendeframkallande nivå till inget alls på snart 3 dagar, våndas!
Pratade precis med min BM på Mama Mia så nu går jag på sockerchockstaktiken... Sätt söt ska det vara både choklad och läsk sen blir det vänta i 45 minuter. Om inget händer då får vi åka in till förlossningen:( Fingers crossed för att Berry går loss på sockret🙏
Long time no see..
Har varit lite intensivt på sistone.. Första middagarna i huset, mycket med jobb å träning, dagarna tenderar helt enkelt att rassla iväg! Jag mår hur som bra och efter besök på Mama Mia idag så vet jag att även Berry låter som att hen mår minst lika bra:) Mycket rörelse där inne och dessutom en stark liten krabat enligt vår BM. Mina järnvärden hade dessutom hoppat upp två pinnar så förhoppningsvis kan det få vända nu!
Då pappan är på Yasuragi med jobbet så passar jag på att ta igen förlorad tid med lilsis, middag och övernattning. Vi har dessvärre inte setts så mycket det senaste 6 månaderna och med det glidit ifrån varandra så det var dags att ta tag i. Jag insåg i helgen att det där med att vårda relationer gäller även de med blodsband, det glömmer man lätt, lr ja iaf jag.. Har saknat min syster, att veta hur hon mår och få följa med i vad som sker i det dagliga. Förhoppningsvis är vi på rätt spår igen och ser till att prioritera lite annorlunda<3
Nu ska jag krypa ner bredvid syrran och kolla ett avsnitt New Girl innan jag stänger mina blå, natti natt!
Reviderad tidplan och slutkörd kropp
Föregående vecka var tanken att allt skulle vara på plats.. Det sket sig för att uttrycka sig i klartext! Alla involverade som på något vis har en koppling till undertecknad har skött sig fläckfritt, utom möjligen just undertecknad (tar det sen). Det är övriga utan annat driv än pengar som sett till att tidsplanen numera är kraftigt reviderad:( Föregående måndag sjukade sig VVS-killen inför torsdagens arbete, jepp du läste rätt, TORSDAG! Gravid eller inte, tålamodet tog slut där. Via status på FB hittade vi en annan röris, en som kunde komma och göra jobbet inom två dagar och dessutom till 1/3 av priset (jepp den första försökte blåsa oss). Visst förstår man att det inte är den vassaste kniven i lådan som kommer dyka upp men det här, jisses det kom en smörkniv! Han hade 4 uppgifter; dra fram rör, borra för att fästa rör, montera handfat och toalett. För att se det positiva i det så lyckades han faktiskt dra fram rören, men det var ungefär vad han lyckades med.. Handfatet hänger ca 1,5 cm snett (bara för oss att plocka ner, borra nya hål och sätta om), toastolen stod snett (den har vi redan slitit loss samt att pappan legat på knä i timmar och gnuggat bort silicon) och då han skulle fästa rören vart det "lite fel" då han tänkte så vi har nu ett extra hål (som vi själva får täta då han själv inte hade vitt silicon, måste dock få poängtera att han drog av 150:- så att vi kan köpa silicon:o) Nog har jag hört att hantverkare är ett släkte för sig men jag vill nog allt lägga till att VVS'are faktiskt är en alldeles egen avart som sticker ut lite lite extra! Nog om det, Pappan & Morfar B är de bästa och hjälper mig att hålla lite av förståndet kvar:)
Tempot har varit lite väl hårt och jag har så svårt för att trappa ner men kroppen säger tydligt ifrån nu. Jag och pappan fick åka till SÖS akut i lördags kväll då maskineriet bara sa stopp. Sammandragningar och matt i kroppen att tårarna bara sprutade av rädsla för att något var fel:( Som tur var så såg alla värden bra ut, blodtryck var tom lägre, blodvärdena bättre och sänkan fanns det inget att anmärka på. Jag är mao frisk men så vansinnigt dålig på att ta hand om mig själv.. Är så van att kunna driva på denna kropp i oändlighet att jag tom sa det högt till barnmorskan, oooops, om blickar kunnat döda:s Hon dödade mig inte men lyckades få mig att känna mig riktigt korkad, välförtjänt! Så nu fokus mamma + pappa + Berry, renoveringen får bli klar när den blir för jsg tänker ta hand om min lilla familj först!
Fysisk status 131028
Börjar faktiskt som appen lite lovat, känna mig piggare och aningens mindre flåsig. Frågar du pappan säger han mest troligt att jag är en sömngångare i jämförelse mot hans ickegravida sambo frågar du mig så ger jag dig tummen upp.
Jag har förvisso med start denna vecka, plockat bort mitt CX-pass, med det inte sagt att jag inte kommer köra det men jag har iaf landat i att det inte ska ligga fast på schemat längre. Har en ambition om att både se och känna mig stark om jag ska var längst fram annars kan bättre lämpad köra. Utvärderade mig själv efter det senaste passet och insåg att jag mest kände mig som en trött, flebbig skalbagge. Där och då bestämde jag mig för att lyssna på kroppen och komma till insikt. Vi CX-instruktörer får lära oss på utbildningen att detta inte är en träning för gravida, kan finnas en poäng i att instruktören inte är gravid då heller:) Skyller den sena polettnertrillningen på att jag är gravidhjärnslö..
Men, det positiva här är att jag faktiskt känner för att ge mig ut på ett varv i spåret, och om än bara 1,2 km, så känns det fullt möjligt igen. Det ska bli kul att köra dubbla eventklasser ikväll (det är inte bara ett hinder att ta sig förbi innnan jag får hälsa på min underbara kudde igen) å det känns så förbannat bra! Jag älskar min träning, mina deltagare och mina PT-kunder och det har minst sagt varit lite av en skräckfylld upplevelse att känna att jag bara vill stanna hemma i soffan ätandes apelsiner (å kanske ett paket chokladbollar)..
Fram till årsskiftet är min förhoppning att kunna fortsätta köra de klasser jag nu har på schema dvs 6 st, och faktiskt få må bra med det. Därefter får jag se vad status är. Jag börjar sakta men säkert inse att vissa begränsningar finns där men jag håller fast vid, glad mamma = glad Berry & pappa:)
Förresten, nästa helg sätts vi på prov jag och Berry, på fredagen åker vi ner till Malmö och RPM-utbildning. Dvs ca 16 h av hårddrillning i jakten på min nästa Les Mills licens!
Jag har förvisso med start denna vecka, plockat bort mitt CX-pass, med det inte sagt att jag inte kommer köra det men jag har iaf landat i att det inte ska ligga fast på schemat längre. Har en ambition om att både se och känna mig stark om jag ska var längst fram annars kan bättre lämpad köra. Utvärderade mig själv efter det senaste passet och insåg att jag mest kände mig som en trött, flebbig skalbagge. Där och då bestämde jag mig för att lyssna på kroppen och komma till insikt. Vi CX-instruktörer får lära oss på utbildningen att detta inte är en träning för gravida, kan finnas en poäng i att instruktören inte är gravid då heller:) Skyller den sena polettnertrillningen på att jag är gravidhjärnslö..
Men, det positiva här är att jag faktiskt känner för att ge mig ut på ett varv i spåret, och om än bara 1,2 km, så känns det fullt möjligt igen. Det ska bli kul att köra dubbla eventklasser ikväll (det är inte bara ett hinder att ta sig förbi innnan jag får hälsa på min underbara kudde igen) å det känns så förbannat bra! Jag älskar min träning, mina deltagare och mina PT-kunder och det har minst sagt varit lite av en skräckfylld upplevelse att känna att jag bara vill stanna hemma i soffan ätandes apelsiner (å kanske ett paket chokladbollar)..
Fram till årsskiftet är min förhoppning att kunna fortsätta köra de klasser jag nu har på schema dvs 6 st, och faktiskt få må bra med det. Därefter får jag se vad status är. Jag börjar sakta men säkert inse att vissa begränsningar finns där men jag håller fast vid, glad mamma = glad Berry & pappa:)
Förresten, nästa helg sätts vi på prov jag och Berry, på fredagen åker vi ner till Malmö och RPM-utbildning. Dvs ca 16 h av hårddrillning i jakten på min nästa Les Mills licens!
Kaffets vara eller icke vara...
Jag försöker verkligen, å då menar jag VERKLIGEN att inte dricka för mycket kaffe med tanke på Berry. Har vid något tillfälle räknat antalet koppar som hämtas under en stressig dag på kontoret, hör å höpna gott folk, 15-20 koppar går tydligen kroppen å hämtar, bara så där, av sig själv! Skrämmande många jag vet men tack och lov så är jobbet så stressigt att det som faktiskt rinner ner nog inte är så mycket mer än 4-5.
Hur som har min mycket pålästa respektive informerat mig om att jag numera får dricka två koppar om dagen, hahaha TVÅ!!! Det är nästan så att det framkallar ett hysteriskt fnitteranfall för att det är totalt övermäktig information att ta in. Nu när jag är som absolut tröttast ska jag alltså halvera mängden av det som faktiskt får mig att stå upp. Men, ja, vad gör min inte för att det där lilla bäret ska få de bästa av förutsättningar:)
Det har nu tom gått så långt att jag ofta tom tar mig förbi lunch innan huvudvärken är så brutal att min kära kollega tillika chef ber rmig ta en kopp kaffe, ja nästan i alla fall!
Tanken är att det får finnas kvar en förmiddags- och en eftermiddagskopp, i skrivande stund sippar jag på min första. Då jag flänger fram och tillbaka mellan hem och kund idag får jag dessutom privilegiet att dricka hemmakaffe och inte det svarta sumpiga som man hittar på de flesta arbetsplatser. Alltid något, hej påre` fredag!
Hur som har min mycket pålästa respektive informerat mig om att jag numera får dricka två koppar om dagen, hahaha TVÅ!!! Det är nästan så att det framkallar ett hysteriskt fnitteranfall för att det är totalt övermäktig information att ta in. Nu när jag är som absolut tröttast ska jag alltså halvera mängden av det som faktiskt får mig att stå upp. Men, ja, vad gör min inte för att det där lilla bäret ska få de bästa av förutsättningar:)
Det har nu tom gått så långt att jag ofta tom tar mig förbi lunch innan huvudvärken är så brutal att min kära kollega tillika chef ber rmig ta en kopp kaffe, ja nästan i alla fall!
Tanken är att det får finnas kvar en förmiddags- och en eftermiddagskopp, i skrivande stund sippar jag på min första. Då jag flänger fram och tillbaka mellan hem och kund idag får jag dessutom privilegiet att dricka hemmakaffe och inte det svarta sumpiga som man hittar på de flesta arbetsplatser. Alltid något, hej påre` fredag!
Känner mig som skalman!
Alltså denna eviga trötthet, när ska den ge sig??
Jag har hört ett otaligt antal gravida uttala sig om hur trött man är och tänkt tanken (mer än en gång), MEN, hur jobbigt kan det vara, det syns ju int ens, ta dig samman kvinna?!
Hahahaha in your face fröken! Väcklarklockan på morgonen känns som en fet käftsmäll, kl 10 kommer käftsmäll nr 2- dags för fika. Kl 12.15, dvs så snart lunchen landat i magen, är det dags att kravla till jobbets vilorum. Kl 15- dags för käftsmäll nr 4, ja ni börjar förstå.. Så här har mina dagar sett ut i X antal veckor. Lite framsteg har skett då jag inte sitter och nickar som en bebis i avsaknad av nackmuskulatur förrän framåt 21 (har gått från att vara gråtfärdig 19.15).
Till saken hör är att jag är född med en hög energinivå, jag har alltid, sen jag lärde mig gå, farit runt värre än en Duracellkanin. Det innebär att min kalender är bokad utifrån detta. Dvs att jobba heltid, leda klasser och arbeta som PT med ett leende, det är min vardag, eller ja, det VAR min vardag! I ca 10 veckor har jag nu väntat på att det ska vända. Gravidappen säger att det ska vända, halleluja appen jag tror på dig!
http://www.youtube.com/watch?v=BaNI0Mt_kLY&feature=youtube_gdata_player
Jag har hört ett otaligt antal gravida uttala sig om hur trött man är och tänkt tanken (mer än en gång), MEN, hur jobbigt kan det vara, det syns ju int ens, ta dig samman kvinna?!
Hahahaha in your face fröken! Väcklarklockan på morgonen känns som en fet käftsmäll, kl 10 kommer käftsmäll nr 2- dags för fika. Kl 12.15, dvs så snart lunchen landat i magen, är det dags att kravla till jobbets vilorum. Kl 15- dags för käftsmäll nr 4, ja ni börjar förstå.. Så här har mina dagar sett ut i X antal veckor. Lite framsteg har skett då jag inte sitter och nickar som en bebis i avsaknad av nackmuskulatur förrän framåt 21 (har gått från att vara gråtfärdig 19.15).
Till saken hör är att jag är född med en hög energinivå, jag har alltid, sen jag lärde mig gå, farit runt värre än en Duracellkanin. Det innebär att min kalender är bokad utifrån detta. Dvs att jobba heltid, leda klasser och arbeta som PT med ett leende, det är min vardag, eller ja, det VAR min vardag! I ca 10 veckor har jag nu väntat på att det ska vända. Gravidappen säger att det ska vända, halleluja appen jag tror på dig!
http://www.youtube.com/watch?v=BaNI0Mt_kLY&feature=youtube_gdata_player