berrypappanochjag.blogg.se

Skönt att vara igång även om jag fick modifiera nära på varje övning för att anpassa den till min postgravida kropp. Tyvärr insåg jag att nedre magmusklerna inte är intakta utan fortfarande i diastas vilket känns riktigt ruttet men men det är bara att vänta ut läkningen och hålla igång med rätt övningar. Nästa vecka kör jag igång mammaträning i området där jag bor, ska bli superkul, mammorna verkar supertaggade!!

Så, nu står jag här, på centralen, med iobbväskan avlämnad och vattenflaskan i handen. 

Kanske svårt att förstå för er andra om man ser till just konståkningsupplevelsen. Men å det här är ett stort MEN, jag fick se min barndoms idol uppträda och det kanske är lättare att relatera till! Jag tar med er tillbaka... Jag gissar att vi pratar sent 80-tal ev tidigt 90-tal, någonstans här hjälpte min pappa mig att spela in Kurt Brownings "Singing in the rain" framträdande på video 8. Jag bokstavligen tittade sönder det där bandet, 10-30 ggr/dag, bänkad framför TV'n, det gick sönder till sist, KAtAStROF! Igår fick jag se Kurt Browning uppträda å vet ni, han körde samma nummer!! Jag grät, så härligt var det:) 

Liveuppträdanden med fantastiska åkare, världens bästa pappan och världens bästa present😘

Tydligen måste man göra det själv om det ska bli gjort, tur att man inte har något annat att göra! Alternativet när man blir gravid tycks dock vara att dö slödöden iklädd illasittande byxor så imorgon är det jag som börjar rita och ringa en sjuhelvetes massa samtal!!

Så, fingers crossed. Om jag bara lyckas hitta hem (sitter på en kringelkrokbuss med precis igenmurade rutor) så kommer svaret inom kort💪👊👍

Insåg idag då jag körde klass och fick riktigt ont att det kanske inte rör sig om månader innan jag måste pausa utan mer om fåtalet veckor:( Det går absolut över, men det gör ont och skrämmer skiten ur mig. Å vad gör jag om det inte släpper nästa gång? Bryter mitt i? Känner mig så sjukt fjantig men jag får panik av tanken på att inte få köra klasser, instruktören i mig är en så stor del av mig. Jag prioriterar träningen framför det mesta annat, det finns inget som får mig att må så bra (delad plats med pappan:)) och dessutom så får jag så mycket tillbaka av mina deltagare. Vem är jag om jag inte är instruktör? Oh yes, drama drama drama jag vet men just nu är jag deppig och det tänker jag fortsätta vara tills mitt godis är uppätet ( det är för övrigt en av fördelarna med att deppa, man får äta godis på vardagar). Inte så värst smart att sörja eventuellt bortfall av träning och rädsla för att bli tjock med godis men wtf jag har definitivt inte utgett mig för att vara den vassaste kniven i lådan som gravid;) Så nu kryper jag upp hos pappan, äter snask och deppar vidare, hörs imöra!!

 Jag hade min minst sagt nervösa release av BB 63 o måndags. Jag har tragglat som aldrig förr, kan bara konstatera att även fast kroppen fungerar som den ska så gör inte hjärnan det, det är ett skämt vad inlärningen går trögt! Inte trögt som i förut tog det 1-2 dgr nu tar det

 4 utan mer vi gångrar med 10 så börjar det ta sig! Jisses! Men det bor en envis jäkel i den här kroppen så inlärningsproblem eller ej, i måndags satt den:) Så här i efterhand så är jag faktiskt så förbannat stolt över mig själv! Kontentan av allt detta nötande och en 4 kg tyngre kropp blev dock följande:

- vad jag först trodde var världshistoriens elakare ondaste finne som sen visade sig vara en bröstmuskel som ylade i höga skyn!

- skinkor som någon MÅSTE ha satt skruvtvingar på!

- lår som minst måste mäta Anja Pärsons omkrets, minst

- ett stort jäkla leende som spricker upp vid varje kliv då jag påminns om hur fantastiskt roligt det är att träna!

På väg till lite BodyBalancenötning så om en timme vet jag! Schas stockar, schas!!

Det vart ingen egen träning för mig igår utan bara PT-kunder men det känns i benen ändå. Måste börja filura på hur jag kan sova med dem i någorlunda högläge utan att vakna upp helt utan blod, tips någon?!

Allvarligt! Det är nattsvart ute, jag överdriver inte. Det är 20 minuter sen jag gick hemifrån och svart som om det vore midnatt. Ber en tyst liten bön att folk inte plundrar trädgårdar och fönster på alla ljus på tjugondag knut, please!!

20 jumpsquats

20 highknees

20 burpees

20 mountain climbers

30 sek vila

20 push ups

8 st knee pull ups

20 st American situps 

30 sek planka

2 minuters vila och därefter samma set * 3. Tack å hej för mig😁

Har en känsla av att jag kommer att älska denna release inom kort<3

E-L som aldrig boxats innan svetttade och smilade sig igenom passet, det här var hennes grej. Lite fubb från julen gjorde det nog det hela ännu värre men ja, hon fick ett hårt pass att starta 2014 med. Vi har högt satta mål och då får vi lägga ribban därefter:) Det vart lite kräkvarning här och där men vi rodde det i land! Det smilet, det nöjda, helt slutkörda kan vara den bästa betalningen av dem alla!!

2014 är här, nu kör vi:D

Första dagen framför datorn sen.. ja, jag vet knappt om jag ska var aheöt ärlig:) Har medvetet kopplat ner för att på riktigt hinna ladda om batterierna!

Idag är det lite jobbdag då det är årets sista fakturering som skadras iväg. Smet in en snabbis på kontoret igår och kollade så att allt var i sin ordning så nu handlar det endast om att få iväg det ur systemet.. Udda känsla att veta att detta blir min sista halvårsfakturering på ett tag, hjälp!

Julen har varit bra men intensiv. Vi hade lilla familjen dvs Morfar B och mina småsystrar samt lillebror här på julafton, invigning av huset och första gången syskonen var tillbaka sen första veckan då vi fick nycklarna. Hahaha deras miner alltså:) Jo tack, det har hän t en del, inget snack om det men det var fantastiskt kul att se hur lillebror bokstvaligen tappade hakan när han kom in. Jag är så stolt över det vi har åstadkommit och hur duktiga alla inblandade varit, speciellt Morfar B och Pappan, det är så att hjärtat pyser över lite<3

På juldagen var det dags att rullar ner mot Östergötland och pappans pappa, dvs soon to be farfar:) Lite födelsedagskalas för farfar, alldeles för mycket mat (igen) och smyckestillverkning med goa lilla Ella. Annadagen bjöd på lite shopping och därefter rullade vi vidare på touren mot min storasysters nyinköpta gård utanför Motala. Massor av soffhäng och läsning framför öppna den konstant sprakande spisen (är numera helt övertygad om att det är något allvarligt fel på min systers kroppstemperatur), ännu mera onyttigheter men framförallt så mycket mys och nrähet med mina goa systerdöttrar gjorde att vi valde att stanna till den 28:e. Men i lördags var det dags att börja förden hemåt igen. Vi körde skogsvägarna upp till Vingåker för ett stopp på outleten och därefter fortsatte vi hemåt. Jag älskar min släkt på alla sätt men vårt hus, ja jisses i min lilla låda vad fitn det var att komma hem!

Vi avslutade flängandet med afterjul-/nyårspreparty hos min fina vän J på lördsgakvällen. Så jäkla trevligt och dra åt #%"@ vilken god mat. Gick och la mig övermätt med ett stort leende på läpparna!

Innan jag ger mig med reviews så måste jag nämna att vi var på hundraåringen igår. Helt ok film och framförallt en som det känn sosm att man vill sponsra då det för engångs skull lagts lite pengar i produktionen, kul tycker jag!

Agendan framåt ska hållas tom har jag tänkt. Så snart jag fått iväg min fakturor tänker jag ta med mig lilla B (hunden) på en långpromenad till pappans jobb, hämta mina spinnigskor på klubben i stan för att sen ta mig tillbaka för ett litet spinningpass i Sjöstan (hög tid att nöta in det sista av koregografin så att jag kan filma licensen). Sen tar jag over & out på nytt, så jäkla gött!!

Adois amigos:D

De tre månaderna gick med PT-träning 1dag/v, omlagd kost och mycket eget ansvar och vet ni, de sopade banan! Men, det som är coolast och gör mig mest stolt är att de inte la av där. Varje vecka har jag kört skiten ur dessa kämpar, peppat och sporrat men det största jobbet har de gjort själva<3 Så här 9 månader senare kommer dessa underbara människorna med en julklapp. De är tydligen lite oroliga för att jag ska slappa till när Berry kommer så jag fick en löpvagn med orden: "vi måste ju se till så att du håller dig i form så du orkar fortsätta PT'a oss". Underbara fantastiska människor! 

med att sitta och småle på vägen hem från gymmet igår. I Stockholm ska man helst inte sitta och le för sig själv på bussen, man ska än mindre fråga personen bredvid saker för då är man med ens klassad som nut case:) Men nu är det som så att jag bara är så jädrans lycklig att det är svårt att låta bli. Igår insåg jag hur fantastiskt det är att jag fortfarande kan köra mina klasser utan att kroppen säger något om det. Jag är trots allt mer än halvvägs in i graviditeten och jag vet att många i samma sits känner långt ifrån glädje då de tänker på träning. Jag håller tummar och tår för att jag får fortsätta pumpa ut endorfiner i denna allt mer korpulenta kropp:) Bye bye rutor, välkommen kulmage<3