RPM-utbildning dag 2
Började dagen aningens annorlunda än om jag jämför med andra utbildningar. Jag brukar oftast försöka vara mycket ensam då jag går utbildning, just för att kunna fokusera 100%. Denna gången åkte jag ner på utbildning i Malmö mycket för att hinna träffa Morfar och D. D hade en väninna över på förfest på lördagen så medan jag pluggade och därefter somnade in dunkades det latinotakter och dracks mojitos i vardagsrummet, haha livets kontraster:) D´s bror spelade på en nyöppnad klubb så brudarna drog ut på stan på bus någon gång efter att jhag stängde mina blå. Jag vaknade 05.40 och insåg att D inte kommit hem, drog ett mess och bad henen höra av sig om det vart efterfest el dyl men 5 minuter senare "tassade" brudarna in:) Iom att jag var vaken gick jag upp och medan de åt paj och chokladkaka intog jag min frukost och lyssnade på nattens intriger. Fick ett erbjudande om chokladkaka men nä, jag var inte jättesugen..
Rullade iväg och plockade upp en nyfunnen vän på stationen för att sen fara till Malmö och dag 2 på utbildningen.
Väl där ändrade trainern min inställning ytterligare och därefter var det dags för evaluation igen. K-A-T-A-S-T-R-O-F! Jag hade så fullt upp med att bara tänka på hållning, armars vinkel, bröstets höjd, you name it, huvudet bokstavligen snurrade av ny teknik och input. Det som jag normalt har koll på dvs koreografin for iväg någon helt annan stans. Ja, jag ställer höga krav på mig själv men det här var verkligen inte bra. För er som tvivlar så höll trainern med:) Jag var inte jättekaxig efter förmiddagen och var nu mer inställd på pepp i form av att inte bryta ihop.
Efter två block teori och lunch var det sen dags för sista presentationen. Vid det här laget gillade jag inte vår trainer jättemycket, försökte bita ihop och koncentrera mig på det som var bra. Jag bestämde mig för att skita i tekniken och låta den bli som den ville, allt för att visa på att jag är en bra instruktör och att de andra hörnstenarna sitter. Jag vill lite göra ondskefulla saker med honom när han två minuter innan vi satt upp för sista passet, flyttade in mig ytterligare! Me noll självöfrtroende var det så dags..
Cyklade mig igenom låt 1-6 och kände mig faktiskt stark i ben och överkropp! Väl vid låt 7 bestämde jag mig bara för att vara det bästa jag kunde där och då. Jag trampade, peppade och gav verkligen allt av mig själv till mina deltagare. Koregrafin satt där den skulle, coachet lika så och framför allt så struntade jag i de bedömande ögonen som iaktog, jag hade kul igen:)
Efter en timmes väntan var det så dags fär mig att träffa tyrannen..
Det visade sig att jag hade resonerat helt rätt. Då jag hade lagt tekniken åt sidan hade den också kommit naturligt, koreografin satt igen och det som gör mig till en duktig instruktör var tillbaka, min glöd och passion! Så, jag kom igenom och jag gjorde det tydligen utabn att han någonsin tvekat. Hade lust att både ge honom ett tjuvnyp och en kram på samma gång. Jag fattar grejen med att vara mer kritisk för att få mig att utevcklas ytterligare, jag hade triggat på det i vanliga fall men nu, gravid, nä inte så mycket:s
Hur som helst, jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag tog mig igenom min RPM i 5:e månaden och jag gjorde det bra!
Rullade iväg och plockade upp en nyfunnen vän på stationen för att sen fara till Malmö och dag 2 på utbildningen.
Väl där ändrade trainern min inställning ytterligare och därefter var det dags för evaluation igen. K-A-T-A-S-T-R-O-F! Jag hade så fullt upp med att bara tänka på hållning, armars vinkel, bröstets höjd, you name it, huvudet bokstavligen snurrade av ny teknik och input. Det som jag normalt har koll på dvs koreografin for iväg någon helt annan stans. Ja, jag ställer höga krav på mig själv men det här var verkligen inte bra. För er som tvivlar så höll trainern med:) Jag var inte jättekaxig efter förmiddagen och var nu mer inställd på pepp i form av att inte bryta ihop.
Efter två block teori och lunch var det sen dags för sista presentationen. Vid det här laget gillade jag inte vår trainer jättemycket, försökte bita ihop och koncentrera mig på det som var bra. Jag bestämde mig för att skita i tekniken och låta den bli som den ville, allt för att visa på att jag är en bra instruktör och att de andra hörnstenarna sitter. Jag vill lite göra ondskefulla saker med honom när han två minuter innan vi satt upp för sista passet, flyttade in mig ytterligare! Me noll självöfrtroende var det så dags..
Cyklade mig igenom låt 1-6 och kände mig faktiskt stark i ben och överkropp! Väl vid låt 7 bestämde jag mig bara för att vara det bästa jag kunde där och då. Jag trampade, peppade och gav verkligen allt av mig själv till mina deltagare. Koregrafin satt där den skulle, coachet lika så och framför allt så struntade jag i de bedömande ögonen som iaktog, jag hade kul igen:)
Efter en timmes väntan var det så dags fär mig att träffa tyrannen..
Det visade sig att jag hade resonerat helt rätt. Då jag hade lagt tekniken åt sidan hade den också kommit naturligt, koreografin satt igen och det som gör mig till en duktig instruktör var tillbaka, min glöd och passion! Så, jag kom igenom och jag gjorde det tydligen utabn att han någonsin tvekat. Hade lust att både ge honom ett tjuvnyp och en kram på samma gång. Jag fattar grejen med att vara mer kritisk för att få mig att utevcklas ytterligare, jag hade triggat på det i vanliga fall men nu, gravid, nä inte så mycket:s
Hur som helst, jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag tog mig igenom min RPM i 5:e månaden och jag gjorde det bra!
