19 dagar kvar!
Om bara 19 dagar får vi nycklarna till vårt hus. 5 månader av väntan börjar närma sig sitt slut, äntligen!
För er som inte vet så är pappan inte från stan, efter en period av pendling bestämde vi oss för att en flytt var nödvändig. I mars i år flyttade så de sista sakerna och pappan in i min lilla lilla lya i AIK-land. Vi var förvisso ganska inställda på att det inom kort var dags för en uppgradering men ganska snabbt insåg vi att vårt gemensaamma intresse för kläder inte var en bra kombo med 40,5 kvadrat:) Kan förvisso fortfarande med en drömmande blick rulla förbi på Råsundavägen men ja, jag tror att det blir riktigt bra detta!
Efter många vändor (5 visningar) och MÅNGA misstag från Notars mäklares håll gick den till sist i väg. Kan tyvärr inte rekommendera någon att använda dem, i alla fall inte någon som ställer krav på service och professionalism! Oavsett, med påskrivet försäljningsavtal men utan nytt vart det med ens lite svettigare trots att detta var planen. Min fantastiska pappa, aka Moffa, har varit med på alla visningar, farit runt hela stan och försökt lära oss lite om vad det är man ska vara observant på vid köp av radhus. För det var där vi landat, radhus i Norrort kanske på sin höjd Västerort. Oj, så annorlunda det blev:) Av ren och skär slump tittade vi på ett område vi inte ens haft sök på, hittade ett objekt som var perfekt i storlek och hade allt det vi ville ha; rätt avstånd till stan fast på "fel" sida, bra friluftsområden runt knuten, en liten tomt att pyssla på och rätt prislapp, att det sen var en fristående villa, det kan vi leva med!!
5 månader är lång tid för vems om helst, jag kan ha stans sämsta tålamod, för mig är 5 månader en hel evighet! Vi lämnade Råsunda i augusti och har sedan dess bott hos min pappa, ganska precis två månader nu. Man kan ju tycka att det borde vara ganska tungt att flytta hem till pappa som 32-åring men icke. Jag tror tom att det kommer bli lite jobbigt att flytta "hemifrån" igen. Jag kommer att sakna att inte få komma hem till min fina pappa varje kväll! Vet inte om pappa kommer sakna oss lika mycket dock, minstingen lämnade boet i april och bam, i augusti var äldstingen med sambo inflyttad:)
Om hantverkarna gör det de ska och vi lyckas ro våra lite mindre projekt i hamn så är vi inflyttade till 1:a advent. Jag, pappan, hunden å Berry, min alldeles egna lilla familj i vårt alldeles egna lilla hus:)
För er som inte vet så är pappan inte från stan, efter en period av pendling bestämde vi oss för att en flytt var nödvändig. I mars i år flyttade så de sista sakerna och pappan in i min lilla lilla lya i AIK-land. Vi var förvisso ganska inställda på att det inom kort var dags för en uppgradering men ganska snabbt insåg vi att vårt gemensaamma intresse för kläder inte var en bra kombo med 40,5 kvadrat:) Kan förvisso fortfarande med en drömmande blick rulla förbi på Råsundavägen men ja, jag tror att det blir riktigt bra detta!
Efter många vändor (5 visningar) och MÅNGA misstag från Notars mäklares håll gick den till sist i väg. Kan tyvärr inte rekommendera någon att använda dem, i alla fall inte någon som ställer krav på service och professionalism! Oavsett, med påskrivet försäljningsavtal men utan nytt vart det med ens lite svettigare trots att detta var planen. Min fantastiska pappa, aka Moffa, har varit med på alla visningar, farit runt hela stan och försökt lära oss lite om vad det är man ska vara observant på vid köp av radhus. För det var där vi landat, radhus i Norrort kanske på sin höjd Västerort. Oj, så annorlunda det blev:) Av ren och skär slump tittade vi på ett område vi inte ens haft sök på, hittade ett objekt som var perfekt i storlek och hade allt det vi ville ha; rätt avstånd till stan fast på "fel" sida, bra friluftsområden runt knuten, en liten tomt att pyssla på och rätt prislapp, att det sen var en fristående villa, det kan vi leva med!!
5 månader är lång tid för vems om helst, jag kan ha stans sämsta tålamod, för mig är 5 månader en hel evighet! Vi lämnade Råsunda i augusti och har sedan dess bott hos min pappa, ganska precis två månader nu. Man kan ju tycka att det borde vara ganska tungt att flytta hem till pappa som 32-åring men icke. Jag tror tom att det kommer bli lite jobbigt att flytta "hemifrån" igen. Jag kommer att sakna att inte få komma hem till min fina pappa varje kväll! Vet inte om pappa kommer sakna oss lika mycket dock, minstingen lämnade boet i april och bam, i augusti var äldstingen med sambo inflyttad:)
Om hantverkarna gör det de ska och vi lyckas ro våra lite mindre projekt i hamn så är vi inflyttade till 1:a advent. Jag, pappan, hunden å Berry, min alldeles egna lilla familj i vårt alldeles egna lilla hus:)
