Fysisk status 131028
Börjar faktiskt som appen lite lovat, känna mig piggare och aningens mindre flåsig. Frågar du pappan säger han mest troligt att jag är en sömngångare i jämförelse mot hans ickegravida sambo frågar du mig så ger jag dig tummen upp.
Jag har förvisso med start denna vecka, plockat bort mitt CX-pass, med det inte sagt att jag inte kommer köra det men jag har iaf landat i att det inte ska ligga fast på schemat längre. Har en ambition om att både se och känna mig stark om jag ska var längst fram annars kan bättre lämpad köra. Utvärderade mig själv efter det senaste passet och insåg att jag mest kände mig som en trött, flebbig skalbagge. Där och då bestämde jag mig för att lyssna på kroppen och komma till insikt. Vi CX-instruktörer får lära oss på utbildningen att detta inte är en träning för gravida, kan finnas en poäng i att instruktören inte är gravid då heller:) Skyller den sena polettnertrillningen på att jag är gravidhjärnslö..
Men, det positiva här är att jag faktiskt känner för att ge mig ut på ett varv i spåret, och om än bara 1,2 km, så känns det fullt möjligt igen. Det ska bli kul att köra dubbla eventklasser ikväll (det är inte bara ett hinder att ta sig förbi innnan jag får hälsa på min underbara kudde igen) å det känns så förbannat bra! Jag älskar min träning, mina deltagare och mina PT-kunder och det har minst sagt varit lite av en skräckfylld upplevelse att känna att jag bara vill stanna hemma i soffan ätandes apelsiner (å kanske ett paket chokladbollar)..
Fram till årsskiftet är min förhoppning att kunna fortsätta köra de klasser jag nu har på schema dvs 6 st, och faktiskt få må bra med det. Därefter får jag se vad status är. Jag börjar sakta men säkert inse att vissa begränsningar finns där men jag håller fast vid, glad mamma = glad Berry & pappa:)
Förresten, nästa helg sätts vi på prov jag och Berry, på fredagen åker vi ner till Malmö och RPM-utbildning. Dvs ca 16 h av hårddrillning i jakten på min nästa Les Mills licens!
Jag har förvisso med start denna vecka, plockat bort mitt CX-pass, med det inte sagt att jag inte kommer köra det men jag har iaf landat i att det inte ska ligga fast på schemat längre. Har en ambition om att både se och känna mig stark om jag ska var längst fram annars kan bättre lämpad köra. Utvärderade mig själv efter det senaste passet och insåg att jag mest kände mig som en trött, flebbig skalbagge. Där och då bestämde jag mig för att lyssna på kroppen och komma till insikt. Vi CX-instruktörer får lära oss på utbildningen att detta inte är en träning för gravida, kan finnas en poäng i att instruktören inte är gravid då heller:) Skyller den sena polettnertrillningen på att jag är gravidhjärnslö..
Men, det positiva här är att jag faktiskt känner för att ge mig ut på ett varv i spåret, och om än bara 1,2 km, så känns det fullt möjligt igen. Det ska bli kul att köra dubbla eventklasser ikväll (det är inte bara ett hinder att ta sig förbi innnan jag får hälsa på min underbara kudde igen) å det känns så förbannat bra! Jag älskar min träning, mina deltagare och mina PT-kunder och det har minst sagt varit lite av en skräckfylld upplevelse att känna att jag bara vill stanna hemma i soffan ätandes apelsiner (å kanske ett paket chokladbollar)..
Fram till årsskiftet är min förhoppning att kunna fortsätta köra de klasser jag nu har på schema dvs 6 st, och faktiskt få må bra med det. Därefter får jag se vad status är. Jag börjar sakta men säkert inse att vissa begränsningar finns där men jag håller fast vid, glad mamma = glad Berry & pappa:)
Förresten, nästa helg sätts vi på prov jag och Berry, på fredagen åker vi ner till Malmö och RPM-utbildning. Dvs ca 16 h av hårddrillning i jakten på min nästa Les Mills licens!
