Gravidhjärna + ny koreografi = FAIL!
Jag började min karriär som instruktör för ganska precis 16 år sedan då jag gick min första cykelutbildning. Det var inte som så att det var första gången jag tog koreografi, jag startade min konståkningskarriär som 7-åring och de flesta känner till, oavsett intresse, att lite av konståkningens grej är att åka efter musik. Eller kanske tar jag det bara för givet, ni kanske satt och trodde att vi alltid hittade på så där efter humör och dagsform. Well, så är det inte iaf. Sen tidig ålder har jag drillats av diverse nationaliteter. Så kombinationen många år på is och nu 16 år senare 11 gruppträningslicenser borde ju ge hyfdsade ods.. MEN, lägg då på en gravidhjärna på det så ska du få se på grejer, höger och vänster blir med ens myyyycket svårt särskilt som jag ska prata och gå bakvänt samtidigt eller ja spegelvänt heter det kanske tom. Att sen koreografin tycks gå in på ena sidan och ut på andra gör inte mitt jobb precis lättare. Lägg sen till att det är fem licenser som släpper nytt samma veckor så ska du få se på riktig villervalla. Jag dör lite åt mig själv varje dag jag försöker ge mig på detta spektakel, mest troligt är det en och annan deltagare som kanske också dör en lite inombords:p Tur för mig att jag har världens bästa deltagare som tycks älska mig vad jag än ställer till med. De skrattar med/åt mig och hakar på nästa upptåg utan att tveka, I love them<3 Två bananer så är det dags igen, CX och spinning here I come!
