berrypappanochjag.blogg.se

Så kom lillan, landade på mitt bröst och världen näst intill stannade i en kombination av Kärleksvåg och paralyserande skräck vid insikten att den här lilla lilla krabaten from nu är helt beroende av oss! Så vansinnigt liten och skör som inget annat jag någonsin haft i min famn. Dagarna efter på BB kan jag säga att jag inte sov många minuter, inte för att hon skrek utan för att jag låg och bara tittade. Att få ligga och titta på lillan och mannen i mitt liv fick tårarna att rinna över av lycka och stolthet, många gånger om. 

Jag älskar henne helt vansinnigt mycket och om jag trodde att jag älskade pappan så mycket det bara gick innan lilla kom så hade jag fel! Den kärleken har växt ännu mer, jag får fjärilar i magen när jag tittar på denna underbara man. Å jag som oroade mig, gjorde det i onödan för hjärtat är bra magiskt, vem hade trott att där fanns plats för mer än dubbelt så mycket kärlek ❤️

När magen sedan "försvann" och jag fick någon variant av försenad vätskeansamling, skorna jag åkte in i inte längre gick på då syntes det helt plötsligt desto mer.. Så, föregående tisdag vägde och mätte jag in mig själv som vilken PT-klient som helst, hade lite ångest över måtten och la sen strategi. En dag/vecka tillåts socker i form av fika, glass eller godis de andra får vara "rena". Mätte och vägde in idag, resultat - 5,0 kg och - 19 cm i omkrets! Nu har jag exakt 5 kg kvar till startvikt, lite trist att jag inte har ursprungsmåtten men så viktigt är det inte att jag tänker leta.. 

Skruvar upp lite med start idag och går på en ännu renare kost i två veckor, efter 9 månader high chaparall kost kan nog kroppen må bra av lite ordning och reda:)

Nästan så att jag redan nu längtar till nästa tisdag och väg och mät..

Det har varit ett antal oroliga följare som hört av sig då det vart väldigt tyst. Det är inte konstigare än att jag har haft fullt upp med min nya roll, att lära känna vår lilla tjej och att hitta någon form av rutiner. En eloge till er som bloggar från BB, jag fattat då inte hur ni gör't!' Jag har varit helt bortkopplad å det har varit så skönt:) 

Så, vi mår helt fantastiskt alla tre! I skrivande stund sitter vi å njuter av sol å ledighet medan lillan sover i vagnen. Behöver jag skriva att jag är lycklig som aldrig förr❤️

Har sovit över förväntan och bortsett från nästäppan så är jag i bra fysisk form. Har fastat sen midnatt men är antagligen för nervig för mat i vilket fall.

Efter inskrivningen igår fick vi åka hem, lr ja vi fick det men vi åkte till min pappa och mitt soffhörn, hörnet där jag laddar. Slocknade och vid 20 rullade vi hemåt för däck i nästa soffhörn:) Helt otroligt men det var inga problem att somna om i sängen sen. Skulle tro att jag var helt mentalt slut efter heldag på BB, det å kanske även det faktum att jag typ tryckte en hel smörgåstårta näst intill själv, mums! 

Dags att gå in i mig själv nu så på återhörande<3

En timme till med min tidning så ska jag sen fara och PT'a lr ja faktum är att min klient idag önskade en långpromenad i Hagaparken, så det blir det!!

Tycker själv att jag har hållt ihop rätt bra under graviditeten, om nu inte pappan ljuger sjukt bra (överlevnadsstrategi månne??) så håller han med! Men, i måndags första dagen på den omtalade och då tydligen enligt andra, underbara ledigheten förvandlades undertecknad till ett monster! På riktigt, så var jag faktiskt hemsk, en som sån som man vill dra något gammalt och illaluktande över, det var jag.. Gick upp och skjutsade pappan till jobbet, köpte kaffe på donken och åkte hem. Efter ca 30 minuter hade jag ledsnat på att inte göra något så satte jag mig vid datorn och jobbade, efter tre timmars jobb flängde jag till Väsby och fixade nyinköpta bilen och passade på att luncha med syrran. Vid 14 var jag sjukt uttråkad och kände mig bara allmänt meningslös å oduglig, inte fick jag något peppande mess från pappan heller. Jag menar, trots att jag sagt att jag saknade batteri och skulle luncha så borde han väl kunna läsa tankar och känna av att jag köpt en laddare OCH att lunchen var slut, eller? Nej, kanske inte riktigt så men i måndags var jag sjukt gravid och riktigt jävlig så just då tyckte jag typ så, kanske;) När man själv vill avliva sig på ett brutalt å smärtsamt sätt för att slippa uppleva spektaklet då är det illa.. Undertecknad höll inte ihop i måndags och gick och la sig med en önskan om att vakna upp aningens trevligare. Thank you lord, det gjorde jag, dock precis lika dålig på att ta det lugnt.

Jag å pappan hade en riktig jäkla myskväll igår, ingen film- å godiskväll utan en riktig! För mig iaf:) Jag har en känsla av att vi är rätt duktiga, lr nä, jag tror faktiskt vi är grymma på det. Vi kom hem vid 18 igår och myste då upp oss i sängen, vi lämnade inte den annat än för dusch, toalettbesök och vid 21 då pappan insisterade på middag. Vi var alltså bara nära och jag måste nog säga att det inte finns något på denna jord som får mig så lycklig som näratiden! 

Läste och oroade mig mycket i början av graviditeten, "jag äcklas av min man" , "det kryper i kroppen av obehag när han vill komma nära" osv osv historierna är många och det tycks vara rätt vanligt att helt tappa suger efter sin karl under delar av/hela graviditeten. Utan att gå in på otäcka detaljer kan jag bara återigen konstatera att jag har världens bästa graviditet, jag tror att pappan är beredd att instämma;)

Utvilad, glad och redo för näst sista dagen på jobbet sitter jag nu på bussen till slussen. Banne mig om jag inte ska ta och unna mig en BodyBalanceklass på lunchen, lite torsdagslyx, cause I'm worth it:)