Inte ens alla världens Snickers kan rädda mig.. eller er..
Helvetesnatten är till sist till ända! Trots stödstrumpor, högläge och benkudde har natten bjudit upp till dans närmare 20 gånger. Sa så sent igår till chefen att jag lärt mig hantera krampanfallen, screw me for saying that, det har jag inte alls! Jag har farit upp ur sängen i vad som känns som var 20:e minut. Pappan har masserat och servat, världsbäst, men vad hjälper det när kroppen är i klass med ett slitet reservdelslager?!
Berry kastade in sömnförsöken vid 03.00 och gav sig istället på att försöka ta sig ut genom höger sida och revben. Ungen är inte lite stark kan jag lova, går fortfarande lite halvbugad och sväljer kräk som lillen kickar upp i halsen på mamma nu och då, thanks Berry..
Man kan ju kanske tycka att det räcker för en natt men nej nej..
Sen kommer vi till den hårige lille djävul vi gick med oss hem från dagis igår! Vem f-n bytte ut vår snälla lilla lurv mot detta odjur?! Ser likadan ut men det måste vara förklädnad, det är en ulv i fårakläder, lovar. Non-stop har hon ömsom ylat, gnällt och smaskat sig genom natten.. Vid 01 brast det och hon åkte ut i soffan, 10 minuter senare gick jag på damernas och ulven passade givetvis på att smita in för att fortsätta sin räd. Ulven ligger jäkligt illa till hos samtliga familjemedlemmar!
Har, utan ögon, för dem hittar jag inte trots lager av antipuffkräm, lyckats ta mig fram till jobbet utan några större missöden. Nu blir det en stor fulkaffe (läs käftsmäll) direkt från kökets oljemaskin. Snickers har ni inget för att ge mig idag, det kommer inte skrämma bort det ondskefulla ändå..
