Brister i konsten att vara konsekvent
Jag har sen jag köpte hunden gjort mitt bästa för att få en väluppfostrad och lätthanterlig variant. Om jag får säga det själv så tycker jag allt att jag har varit ganska duktig:) Men, att jag skriver meningen i imperfekt är inte en slump.. något har hänt de senaste månaderna.
Först med förevändningen att vi bodde hos min pappa i väntan på vårt nya hus, jag menar det vart ju lite stökigt för lurven att flytta, eeeeh okej..
Sen med förevändningen att jag nog sov lite lugnare med hunden vid magen, fast jag tyckte nog att det var så, iaf lite så å sömnen är ju viktig när man är gravid..
Det konstiga är att den senaste veckan har jag inte ens en förevändning hon liksom bara är i sängen vilket i sig är mycket märkligt eftersom hon inte kan ta sig upp själv..
Jag inser att det här är något som måste åtgärdas å det pronto. Vi kommer att ha ett stort problem om Berry tittar ut och det inte är den redan satta rutinen. Jag inser också att det här med konsekvensen kan vara något för vissa mindre håriga familjemedlemmar att arbeta med. Mer troligt är det ett större arbete med tanke på att jag startade dagen med att lyfta problemet för att sen säga att hon kanske kan få sova med mig veckan ut iaf, snark..
En av mina systrar avslöjade efter ett glas vin att mina syskon hade en förtrolig diskussion om mig som mamma då jag berättade att jag var gravid. Systrarna var eniga om att jag nog skulle bli lite mindre kantig & mjukare i hörnen, lillebror var/är fast övertygad om att mina barn kommer stå i givakt (det kan ha att göra med att jag är hans PT, jag hoppas att det har lite med det att göra iaf:)). Vi får väl se vad de säger om några år:) Hur som kan jag konstatera att det här med konsekvensen är ett utvecklingsområde, i nuläget är jag (och vår säng) rätt ägd!
Först med förevändningen att vi bodde hos min pappa i väntan på vårt nya hus, jag menar det vart ju lite stökigt för lurven att flytta, eeeeh okej..
Sen med förevändningen att jag nog sov lite lugnare med hunden vid magen, fast jag tyckte nog att det var så, iaf lite så å sömnen är ju viktig när man är gravid..
Det konstiga är att den senaste veckan har jag inte ens en förevändning hon liksom bara är i sängen vilket i sig är mycket märkligt eftersom hon inte kan ta sig upp själv..
Jag inser att det här är något som måste åtgärdas å det pronto. Vi kommer att ha ett stort problem om Berry tittar ut och det inte är den redan satta rutinen. Jag inser också att det här med konsekvensen kan vara något för vissa mindre håriga familjemedlemmar att arbeta med. Mer troligt är det ett större arbete med tanke på att jag startade dagen med att lyfta problemet för att sen säga att hon kanske kan få sova med mig veckan ut iaf, snark..
En av mina systrar avslöjade efter ett glas vin att mina syskon hade en förtrolig diskussion om mig som mamma då jag berättade att jag var gravid. Systrarna var eniga om att jag nog skulle bli lite mindre kantig & mjukare i hörnen, lillebror var/är fast övertygad om att mina barn kommer stå i givakt (det kan ha att göra med att jag är hans PT, jag hoppas att det har lite med det att göra iaf:)). Vi får väl se vad de säger om några år:) Hur som kan jag konstatera att det här med konsekvensen är ett utvecklingsområde, i nuläget är jag (och vår säng) rätt ägd!
