Pappas soffa
Att ha fått min pappa som pappa är lite som att ha dragit miljonvinsten. Det är till pappa jag genom hela livet åkt för att pausa livet och bara få vara, både när livet känns ruttet och när det är alldeles förträffligt! Min frizon är hörnet i pappas soffa. Det liksom ropar på mig när jag kliver in "hemma", "hallå jag är här, kom å mys lite här vetja?!".. Jag kan inte motstå hörnet å jag kan inte heller hålla mig vaken i hörnet! Jag hinner fasen inte tänka tanken att sätta mig ner innan de blå slagit igen, tack å godnatt oavsett tidpunkt på dygnet! Det här är inte ett problem på något vis, möjligtvis för den uttråkade omgivningen men inte för mig. Jag åker ju hit för att andas trygg och lugn luft å det är precis vad jag får<3
Det här med att bli mamma är något som kommer närmare och närmare, blir det ett snitt så är det ca 65 dagar kvar! Det är helt omöjligt att sätta sig in i hur det kommer bli, hur våran lilla Berry kommer vara som person men mest hur jag trött jag mest troligt kommer att vara. Jag förstår givetvis att det är ett hårt slit med alldeles för lite sömn men jag tycker ändå att vännerna med barn ser fräscha ut så så farligt kan det ju inte vara, eller?! Min älskade pappa (pappa till 5 barn) plockade ner mig på jorden i förrgår, han gjorde det genom att prata med mig på mitt språk.. "Jag vill bara att du ska förstå exakt hur trött du kommer vara dotra min, du kommer vara så trött att det känns som att du konstant är i pappas soffa!". Ord å inga visor alltså, crap, han känner sin dotter, nu förstår jag precis hur obeskrivligt trött jag kommer att vara. Har på egen hand listat ut att detta kommer att vara 1000 * värre, jag kommer att uppleva tröttheten och utmattning som pappas soffa levererar men jag kommer bara få sukta efter det... Imorgon är det jag som åker till pappa å njuter av mitt hörn:)
