berrypappanochjag.blogg.se

Har en känsla av att jag kommer att älska denna release inom kort<3

Så efter avsockring vart det stiltje och med det påsockring grande och high life  i magen. Nu blir det avsockring igen, oavsett vad lilla B tycker om saken! Passar på att fascineras lite extra (kanske spelat in film oxå;)) av att det nu går att se rörelserna utanpå magen OCH tjocktröjan, Alien allert!! 

Pratade precis med min BM på Mama Mia så nu går jag på sockerchockstaktiken... Sätt söt ska det vara både choklad och läsk sen blir det vänta i 45 minuter. Om inget händer då får vi åka in till förlossningen:( Fingers crossed för att Berry går loss på sockret🙏

E-L som aldrig boxats innan svetttade och smilade sig igenom passet, det här var hennes grej. Lite fubb från julen gjorde det nog det hela ännu värre men ja, hon fick ett hårt pass att starta 2014 med. Vi har högt satta mål och då får vi lägga ribban därefter:) Det vart lite kräkvarning här och där men vi rodde det i land! Det smilet, det nöjda, helt slutkörda kan vara den bästa betalningen av dem alla!!

2014 är här, nu kör vi:D

Jag vet att det är normalt att fundera en massa men det vore skönt att slippa oroa sig. Igår var Berry nyårstrött lr ngt, inte en rörelse på hela dagen = livrädd mamma! Den senaste veckan har det varit high chaparall där inne så jag börjar på en gång fundera över om jag gjort något fel:( Känner lite rörelser men önskar liksom att hen kunde dra till och boxa bort klumpen jag har i bröstet. 

Hur som, lilla lurven ligger så snällt vid mina fötter och ger mig lite lugn (önskar att hon var lite mindre uppfostrad, idag hade jag gärna haft henne i ansiktet att kramas med precis som på bilden, tydligen så är det sov å inte kramdags:))<3

Första dagen framför datorn sen.. ja, jag vet knappt om jag ska var aheöt ärlig:) Har medvetet kopplat ner för att på riktigt hinna ladda om batterierna!

Idag är det lite jobbdag då det är årets sista fakturering som skadras iväg. Smet in en snabbis på kontoret igår och kollade så att allt var i sin ordning så nu handlar det endast om att få iväg det ur systemet.. Udda känsla att veta att detta blir min sista halvårsfakturering på ett tag, hjälp!

Julen har varit bra men intensiv. Vi hade lilla familjen dvs Morfar B och mina småsystrar samt lillebror här på julafton, invigning av huset och första gången syskonen var tillbaka sen första veckan då vi fick nycklarna. Hahaha deras miner alltså:) Jo tack, det har hän t en del, inget snack om det men det var fantastiskt kul att se hur lillebror bokstvaligen tappade hakan när han kom in. Jag är så stolt över det vi har åstadkommit och hur duktiga alla inblandade varit, speciellt Morfar B och Pappan, det är så att hjärtat pyser över lite<3

På juldagen var det dags att rullar ner mot Östergötland och pappans pappa, dvs soon to be farfar:) Lite födelsedagskalas för farfar, alldeles för mycket mat (igen) och smyckestillverkning med goa lilla Ella. Annadagen bjöd på lite shopping och därefter rullade vi vidare på touren mot min storasysters nyinköpta gård utanför Motala. Massor av soffhäng och läsning framför öppna den konstant sprakande spisen (är numera helt övertygad om att det är något allvarligt fel på min systers kroppstemperatur), ännu mera onyttigheter men framförallt så mycket mys och nrähet med mina goa systerdöttrar gjorde att vi valde att stanna till den 28:e. Men i lördags var det dags att börja förden hemåt igen. Vi körde skogsvägarna upp till Vingåker för ett stopp på outleten och därefter fortsatte vi hemåt. Jag älskar min släkt på alla sätt men vårt hus, ja jisses i min lilla låda vad fitn det var att komma hem!

Vi avslutade flängandet med afterjul-/nyårspreparty hos min fina vän J på lördsgakvällen. Så jäkla trevligt och dra åt #%"@ vilken god mat. Gick och la mig övermätt med ett stort leende på läpparna!

Innan jag ger mig med reviews så måste jag nämna att vi var på hundraåringen igår. Helt ok film och framförallt en som det känn sosm att man vill sponsra då det för engångs skull lagts lite pengar i produktionen, kul tycker jag!

Agendan framåt ska hållas tom har jag tänkt. Så snart jag fått iväg min fakturor tänker jag ta med mig lilla B (hunden) på en långpromenad till pappans jobb, hämta mina spinnigskor på klubben i stan för att sen ta mig tillbaka för ett litet spinningpass i Sjöstan (hög tid att nöta in det sista av koregografin så att jag kan filma licensen). Sen tar jag over & out på nytt, så jäkla gött!!

Adois amigos:D

Tydligt är att jag måste sluta upp med att engagera mig så totalt i andra och fokusera mer på mig och Berry. Fredag-Lördag blev ett totalt komatillstånd med noll aptit och fruktansvärda sammandragningar, jag har inte känt lilla B sen i fredags lunch och samvetskvalen blir så klart enorma:( Det är nästan som att den lilla  försöker säga en ngt när den går upp i rök för att 40 timmar senare när jag lugnat mig, knacka lite inifrån som för att säga: "mamma jag mår bra nu när du är snäll mot dig och mig". Skulle också kunna vara mitt samvete som pratar, eventuellt:) 

De tre månaderna gick med PT-träning 1dag/v, omlagd kost och mycket eget ansvar och vet ni, de sopade banan! Men, det som är coolast och gör mig mest stolt är att de inte la av där. Varje vecka har jag kört skiten ur dessa kämpar, peppat och sporrat men det största jobbet har de gjort själva<3 Så här 9 månader senare kommer dessa underbara människorna med en julklapp. De är tydligen lite oroliga för att jag ska slappa till när Berry kommer så jag fick en löpvagn med orden: "vi måste ju se till så att du håller dig i form så du orkar fortsätta PT'a oss". Underbara fantastiska människor! 

med att sitta och småle på vägen hem från gymmet igår. I Stockholm ska man helst inte sitta och le för sig själv på bussen, man ska än mindre fråga personen bredvid saker för då är man med ens klassad som nut case:) Men nu är det som så att jag bara är så jädrans lycklig att det är svårt att låta bli. Igår insåg jag hur fantastiskt det är att jag fortfarande kan köra mina klasser utan att kroppen säger något om det. Jag är trots allt mer än halvvägs in i graviditeten och jag vet att många i samma sits känner långt ifrån glädje då de tänker på träning. Jag håller tummar och tår för att jag får fortsätta pumpa ut endorfiner i denna allt mer korpulenta kropp:) Bye bye rutor, välkommen kulmage<3

Sicken dramatisk rubrik jag fick till där va:) Det är inte blodigare än att jag har vansinnig separationsångest från mina klasser. Jag har sen dryga året tillbaka drivit min Functional Moves på tisdagar på den anläggning där jag är nu. Det har gått från att ha varit ett hyfsat oprövat och inte särskilt attraktivt pass till att igår sätt all time high (på min klass, de andra dagarna kan jag inte tala för) med 25 deltagare. Jag hade någonstans mellan 2-5 pers de första månaderna och jäklar vad jag har peppat, lockat och promotat för att dra dit folk en första gång, nu börjar det ge ordentligt resultat, NU! Så himla kul egentligen men jag kan bara tänka på att jag bara får fortsätta leka med den här lilla träningsbebisen i form av funcitonal moves två veckor till, snyft! Jag vet att det är för det bästa men fy fanken vad jobbigt det är på ett sätt. Igår körde jag vad som antagligen var en av mina bästa klasser sen jag startade som instruktör, å ja, låt oss säga som så, det var inte igår jag startade, det har hunnit bli ett par år.. Jag gav verkligen 110% av mig själv på alla tänkbara sätt, hade så galet skoj och såg att det smittade av sig på ALLA. Överröstes av svetigga high fives och där var tom en pappa med sina två söner som kom och tog i hand och tackade för ett galet roligt pass det sista som hände. Det är kärlek det, kärlek till träning och kärlek till livet!

Som sagt, jag vet att jag gör rätt för min och Berrys skull, men ja, jag älskar att träna och mina klasser och deltagare är faktiskt mina små bebisar de med så det är med blandade känslor jag lämnar över stafettpinnen för en termin:)

PS. Tur att det finns annat man kan forstätta köra, typ BodyBalance, RPM och Indoor;) DS.

Tempot har varit lite väl hårt och jag har så svårt för att trappa ner men kroppen säger tydligt ifrån nu. Jag och pappan fick åka till SÖS akut i lördags kväll då maskineriet bara sa stopp. Sammandragningar och matt i kroppen att tårarna bara sprutade av rädsla för att något var fel:( Som tur var så såg alla värden bra ut, blodtryck var tom lägre, blodvärdena bättre och sänkan fanns det inget att anmärka på. Jag är mao frisk men så vansinnigt dålig på att ta hand om mig själv.. Är så van att kunna driva på denna kropp i oändlighet att jag tom sa det högt till barnmorskan, oooops, om blickar kunnat döda:s Hon dödade mig inte men lyckades få mig att känna mig riktigt korkad, välförtjänt! Så nu fokus mamma + pappa + Berry, renoveringen får bli klar när den blir för jsg tänker ta hand om min lilla familj först!

ja, jag kan inte så noga veta men jag har en känsla av att om inte hen redan har så kommer hen att gå loss där inne. Kosthållningen blir lidande av renovering och sena kvällar så det har varit en hel del kolisar på sistone. Jag toppade det genom att "trilla" över Willy´s godishylla och 39,90:-/kg (vad är det för något som gör att det är helt omöjligt att köpa lite godis när det är billigt?)! Den här ursäkten är fantastisk, "pappa, (som i min pappa) älskar ju godis och det gör ju svärfar med typ, eller ja iaf Polly, å han kommer på lördag så då är det lika bra att slå till så att det finns. Nä me hoppsan Kerstin, det vart visst lite dryga två kg, tror att papporna har lite att smaska i sig, för jag kommer ju inte att äta... eller?! Hrrmpff, de här nyinförskaffade mammabyxorna kommer att komma väl till pass i TV-soffan ikväll, just saying:) Jitterbugg Berry, jitterbugg, njut av sockret medans det är här!

det finns två saker som jag har mycket svårt att få ner, mycket! Det ena är pölsa det andra är blodpudding. Kul att min läkare har ordinerat mig att äta blodpudding 3 ggr/vecka, not:( Järnvärdena är så usla att jag måste tvinga i mig mer järn, kosten är redan balanserad och tabletter kan jag inte peta i mig fler för då kommer magen att checka ut så, blodpudding it is, uäck! Åt blodpudding i söndags och igår, jag vill bara gråta och kräkas lite samtidigt men skam den som ger sig, jag SKA äta blodpudding 3 dgr/vecka. Idag ska jag äta något riktigt gott till lunch och middag, plåster på sårentänket:)

därav frånvaron.. jag får inte timmarna att räcka till hur jag än beter mig. Tack o lov att det endast rör dig om ca 10 dgr till:) Vi fick nycklarna till vårt lilla hus förra tisdagen och sen dess har det varit fullt ös. I fredags var vi lediga tillsammans och parallellt med att byggarna slet ut badrummet gick vi loss med färgsprutan och takmålning. Hur smidigt och bra som helst, samtliga tak i huset målades klart på mindre än en arbetsdag, fantastiskt. Att man sen fick se ut som ghost busters var enbart en bonus:)

Lördag och söndag var mina underbara småyskon Pipp & Pytt där med respektive och hjälpte oss att måla alla väggar i huset. Även min vän D som jag var nere hos förra helgen flög upp och hjälpte till, kärlek D
Igår kväll var pappan och soon to be morfar i huset och tapetserade vardagsrummet. Jag var och ledde pass så kom ut lite senare. Alltså det är så fint att jag blir tårögd, vårt hus! Stolt över männen i mitt liv!! Ikväll dundrar vi vidare, jag kör en RPM och sen är det dags att tapetsera Berrys rum:)

Tror att jag lämnar resten av tidsplanen där, jag utvecklar stresseksem av att sätta det på print! Hur som så känns det helt fantastiskt att vi ligger i fas. Vi kämpar på och pappan är så fantastiskt duktig och mån om att allt ska bli bra. Det finns faktiskt hopp om att det faktiskt är inflyttat nästa helg och jag kanske tom kan dricka den där glöggen i soffan nästa söndag, fingers crossed!