Väntan, rädsla å en herrans massa lycka- Vår förlossningsberättelse & tackbrev till teamet
”Så sitter vi i bilen igen, på väg till Huddinge Sjukhus och förlossningen. Är inte bara nervös längre utan riktigt jävla livrädd. Kan ha gråtit en skvätt redan, passade på i duschen i pappans famn:)
Har sovit över förväntan och bortsett från nästäppan så är jag i bra fysisk form. Har fastat sen midnatt men är antagligen för nervig för mat i vilket fall.
Efter inskrivningen igår fick vi åka hem, lr ja vi fick det men vi åkte till min pappa och mitt soffhörn, hörnet där jag laddar. Slocknade och vid 20 rullade vi hemåt för däck i nästa soffhörn:) Helt otroligt men det var inga problem att somna om i sängen sen. Skulle tro att jag var helt mentalt slut efter heldag på BB, det å kanske även det faktum att jag typ tryckte en hel smörgåstårta näst intill själv, mums!
Dags att gå in i mig själv nu så på återhörande<3”
Publicerat på berrypappanochjag.blogg.se 2014-04-15 09:45:36 i Allmänt, gravid, kärlek,
Så klockan 10 kom vi till K 88 och barnmorska K. Tålamod är inte min starka sida och dessa timmar av väntan, hela fyra stycken var en riktig plåga! Att få se par 2 & 3 rullas iväg och själv tvingas ligga kvar var minst sagt nervigt. Tuffa soon-to-be-mamman var helt plötsligt inte så tuff längre. Jag drog igång en bettingrunda där hela släkten engagerades i vikt, längd och kön. Av åtta deltagare trodde sju på kille och en på tjej.
Barnmorska A på Animagruppen har kommit att bli lite av en favorit trots att jag inte ens träffat henne irl. Vissa människor tycker man bara om på studs och A har varit en sådan. Lite osentimental, precis som jag, en som kunnat läxa upp mig på telefon när jag ringt in med oro i bröstet. Ja, hon har haft rätt, jag har haft mig själv att skylla och ja, jag är envis och gör inte som hon säger;) Hur som helst, denna fantastiska kvinna kom förbi och sa hej, inte för att hon hörde till teamet som skulle ta hand om oss utan för att hon hade möjligheten och visste att det mest troligt betydde mycket för mig, underbart!
Med infarter satta å embla på ryggen rullades jag 13.50 ner för operation. Oh lord, vad jag skakade i kroppen, jag har aldrig upplevt något liknande. Väl nere mötte K, M, N, R mfl upp oss. En superhärlig barnmorska som jag tyvärr tappat namnet på var även med för att ta tillvara på navelsträngen och stamcellerna (tror jag) i den. Ytterligare en sån människa som man bara tycker om, som sprider glädje och engagemang. Hon fick mig att känna mig tryggare och lättare bara genom att vara där. Vi fick hälsa på alla i teamet å det var ett gäng må jag säga, alla har jag inte lyckats memorera namnet på, vi får skylla på nerverna
Pappan fick sätta sig på en stol vid mitt huvud och vår playlist ”När lilla Ray kom till världen” sattes igång och det var dags. Jag fick sätta mig på operationsbordets långsida med fötterna på en pall, krummandes med ryggen för att N skulle kunna sätta epidural. Jag vet fortfarande inte vad M egentliga titel är men för mig betydde hon allt där och då. Att ha egenskapen att kunna stötta en helt främmande människa i en så intim situation så självklart, är mig för mig helt ofattbart. Det kändes som att M enda uppgift var att krama mig och hjälpa mig igenom den stunden som jag fasat för i månader. Jag har varit rent sagt livrädd för epiduralen och skakade okontrollerbart i kroppen, tänk om någon kunde berättat att M skulle vara där och det var N som skulle sätta den och att han skulle göra det helt smärtfritt! Snacka om att oroa sig i onödan. Jag lades på sidan och skynket åkte upp, dags för R att påbörja arbetet med att få ut Berry.
Jag upplevde det aldrig som otäckt då ni väl var igång. Ett ordentligt blodtrycksfall och illamående men det fixade N samtidigt som han dribblade bort både mig och Pappan med musik- och barnprat. Pappan såg hur min kropp slängde och for på andra sidan skynket men jag hade fullt upp med att digga. Kl 14.23 hörde vi sen Berry ta ton, jisses i min lilla låda vad det skreks på andra sidan skynket. En bestämd liten sak var det visst någon som sa. K visste att de flesta tippat kille inklusive hon själv då hon kom runt med vårt knallröda skrikiga lilla knyte. K; ”- Är ni redo?” med sin härliga brytning. Vi; ”-JA!” med tårarna rinnandes. K; ”-Det blev en flicka”, sa hon, skrattade och la det lilla pyret på mitt bröst samtidigt som Brucan poppade Waitin on a Sunny Day. Så, det vart ingen liten Ray som majoriteten av släkten trott, det vart en Liten;), inte så långt ifrån namnet på playlisten ändå; När lilla Ray kom till världen!
R- tack för att du har gjorde ett helt fantastiskt fint jobb, mitt snitt syns knappt!
N- tack för att du dels var grym på att sätta epidural men också för att du var en härlig prick!
Glada navelsträngsbarnmorskan- haha jag ber om ursäkt för namndroppet men jag kan lova att du gjorde min och Pappans
dag ännu lite bättre!
M- jag kan inte tacka dig nog för ditt stöd, du är grym!
K- vi kommer att vara dig evigt tacksamma för alla tips och trix men inte minst för att du förevigade när Lillan kom OCH för att du är en så engagerad och fin barnmorska!
Vi stannade i tre dagar på BB K 77. Den service och det bemötande vi fick på avdelningen var helt outstanding. S vår underbara sjuksköterska förtjänar en egen stjärna i entrén för det jobb hon gjorde. Ständigt på tårna, hjälpsam och glad!
En egen stjärna vill jag även ge L, vår kurator på specialistmödravården. Från första mötet fick jag ett stort förtroende och samtalsämnena har varit många. Från rädsla för att separeras från mitt barn vid förlossningen till en ännu större rädsla för att jag kanske inte skulle tycka om mitt barn då det kom. L, du hade rätt, jag är så vansinnigt kär i det där lilla livet att jag nästan får kramp i hjärtat<3
Så, sammanfattningsvis; jag och Pappan fick frågan om hur vi ville bedöma vår upplevelse på Huddinge i jämförelse med vad vi hade haft för förväntan innan. På en skala från 1-10 är det helt omöjligt att ge er något annat än en 10:a. Ni alla, som individer men också som team gjorde vår förlossning till den bästa vi hade kunnat önska oss.
Stort tack till er från oss!
Har sovit över förväntan och bortsett från nästäppan så är jag i bra fysisk form. Har fastat sen midnatt men är antagligen för nervig för mat i vilket fall.
Efter inskrivningen igår fick vi åka hem, lr ja vi fick det men vi åkte till min pappa och mitt soffhörn, hörnet där jag laddar. Slocknade och vid 20 rullade vi hemåt för däck i nästa soffhörn:) Helt otroligt men det var inga problem att somna om i sängen sen. Skulle tro att jag var helt mentalt slut efter heldag på BB, det å kanske även det faktum att jag typ tryckte en hel smörgåstårta näst intill själv, mums!
Dags att gå in i mig själv nu så på återhörande<3”
Publicerat på berrypappanochjag.blogg.se 2014-04-15 09:45:36 i Allmänt, gravid, kärlek,
Så klockan 10 kom vi till K 88 och barnmorska K. Tålamod är inte min starka sida och dessa timmar av väntan, hela fyra stycken var en riktig plåga! Att få se par 2 & 3 rullas iväg och själv tvingas ligga kvar var minst sagt nervigt. Tuffa soon-to-be-mamman var helt plötsligt inte så tuff längre. Jag drog igång en bettingrunda där hela släkten engagerades i vikt, längd och kön. Av åtta deltagare trodde sju på kille och en på tjej.
Barnmorska A på Animagruppen har kommit att bli lite av en favorit trots att jag inte ens träffat henne irl. Vissa människor tycker man bara om på studs och A har varit en sådan. Lite osentimental, precis som jag, en som kunnat läxa upp mig på telefon när jag ringt in med oro i bröstet. Ja, hon har haft rätt, jag har haft mig själv att skylla och ja, jag är envis och gör inte som hon säger;) Hur som helst, denna fantastiska kvinna kom förbi och sa hej, inte för att hon hörde till teamet som skulle ta hand om oss utan för att hon hade möjligheten och visste att det mest troligt betydde mycket för mig, underbart!
Med infarter satta å embla på ryggen rullades jag 13.50 ner för operation. Oh lord, vad jag skakade i kroppen, jag har aldrig upplevt något liknande. Väl nere mötte K, M, N, R mfl upp oss. En superhärlig barnmorska som jag tyvärr tappat namnet på var även med för att ta tillvara på navelsträngen och stamcellerna (tror jag) i den. Ytterligare en sån människa som man bara tycker om, som sprider glädje och engagemang. Hon fick mig att känna mig tryggare och lättare bara genom att vara där. Vi fick hälsa på alla i teamet å det var ett gäng må jag säga, alla har jag inte lyckats memorera namnet på, vi får skylla på nerverna
Pappan fick sätta sig på en stol vid mitt huvud och vår playlist ”När lilla Ray kom till världen” sattes igång och det var dags. Jag fick sätta mig på operationsbordets långsida med fötterna på en pall, krummandes med ryggen för att N skulle kunna sätta epidural. Jag vet fortfarande inte vad M egentliga titel är men för mig betydde hon allt där och då. Att ha egenskapen att kunna stötta en helt främmande människa i en så intim situation så självklart, är mig för mig helt ofattbart. Det kändes som att M enda uppgift var att krama mig och hjälpa mig igenom den stunden som jag fasat för i månader. Jag har varit rent sagt livrädd för epiduralen och skakade okontrollerbart i kroppen, tänk om någon kunde berättat att M skulle vara där och det var N som skulle sätta den och att han skulle göra det helt smärtfritt! Snacka om att oroa sig i onödan. Jag lades på sidan och skynket åkte upp, dags för R att påbörja arbetet med att få ut Berry.
Jag upplevde det aldrig som otäckt då ni väl var igång. Ett ordentligt blodtrycksfall och illamående men det fixade N samtidigt som han dribblade bort både mig och Pappan med musik- och barnprat. Pappan såg hur min kropp slängde och for på andra sidan skynket men jag hade fullt upp med att digga. Kl 14.23 hörde vi sen Berry ta ton, jisses i min lilla låda vad det skreks på andra sidan skynket. En bestämd liten sak var det visst någon som sa. K visste att de flesta tippat kille inklusive hon själv då hon kom runt med vårt knallröda skrikiga lilla knyte. K; ”- Är ni redo?” med sin härliga brytning. Vi; ”-JA!” med tårarna rinnandes. K; ”-Det blev en flicka”, sa hon, skrattade och la det lilla pyret på mitt bröst samtidigt som Brucan poppade Waitin on a Sunny Day. Så, det vart ingen liten Ray som majoriteten av släkten trott, det vart en Liten;), inte så långt ifrån namnet på playlisten ändå; När lilla Ray kom till världen!
R- tack för att du har gjorde ett helt fantastiskt fint jobb, mitt snitt syns knappt!
N- tack för att du dels var grym på att sätta epidural men också för att du var en härlig prick!
Glada navelsträngsbarnmorskan- haha jag ber om ursäkt för namndroppet men jag kan lova att du gjorde min och Pappans
dag ännu lite bättre!
M- jag kan inte tacka dig nog för ditt stöd, du är grym!
K- vi kommer att vara dig evigt tacksamma för alla tips och trix men inte minst för att du förevigade när Lillan kom OCH för att du är en så engagerad och fin barnmorska!
Vi stannade i tre dagar på BB K 77. Den service och det bemötande vi fick på avdelningen var helt outstanding. S vår underbara sjuksköterska förtjänar en egen stjärna i entrén för det jobb hon gjorde. Ständigt på tårna, hjälpsam och glad!
En egen stjärna vill jag även ge L, vår kurator på specialistmödravården. Från första mötet fick jag ett stort förtroende och samtalsämnena har varit många. Från rädsla för att separeras från mitt barn vid förlossningen till en ännu större rädsla för att jag kanske inte skulle tycka om mitt barn då det kom. L, du hade rätt, jag är så vansinnigt kär i det där lilla livet att jag nästan får kramp i hjärtat<3
Så, sammanfattningsvis; jag och Pappan fick frågan om hur vi ville bedöma vår upplevelse på Huddinge i jämförelse med vad vi hade haft för förväntan innan. På en skala från 1-10 är det helt omöjligt att ge er något annat än en 10:a. Ni alla, som individer men också som team gjorde vår förlossning till den bästa vi hade kunnat önska oss.
Stort tack till er från oss!
